En förutsägbar blandning av pms, separationsångest, stress, sömnbrist och överlastning av alla system.
Sitter vid datorn och väntar sena nattgäster, rätt nöjd med att ha hittat fyra kvadratmeter fri golvyta att lägga madrasserna på. I övrigt är varje plan yta i huset full av kartonger kassar regnblöta regnkläder grus ovikta lakan viktiga papper reklambroschyrer pappersinsamling mosade kokosbollar leksaker modellera legobitar nerrivna tapeter badkar sopor halvlästa böcker dåliga böcker som ska ges bort bra böcker som ska lagras på vinden halvbra böcker som ska nånstans nödvändiga böcker som ska med kläder som måste vikas kläder som måste hängas kläder som måste tvättas
Av någon anledning är det Hola Bandoola Band jag sitter och lyssnar på och jag får tårar i ögonen av deras ”När man jämför”
När man är med dom man älskar
Och dom som älskar en.
Och det inte är för tidigt
Och det inte är för sent.
Nej, just när snäckan öppnar sig
För att andas en minut
Och ingenting av allt man minns
Är vackrare än nu
Det är då man vill få gömma sig
Och gråta som ett barn
När man jämför hur det är
Med hur det hade kunnat va’
Det är väl det jag gör just nu; gråter lite över allt jag hade önskat. Men visst, det glimmar vid horisonten och snart är vi på väg. Och snart är jag glad igen.