Jag var tvungen att skaffa en hotmailadress fö�r ett par veckor sedan. (En liten fö�rening jag ä�r med i ligger med sin sajt på� MSN och d�är må�ste man ha ett ”passport” fö�r att få� lä�sa sparade dokument. Och det få�r man om man skaffar ett hotmail-konto) Jag har inte gett adressen till nå�gon, mer ä�n till sajtadministrat�ören, men trots det hade jag ö�ver 300 skrä�pmeddelanden i min brevlå�da nä�r jag loggade in nyss. Penisfö�rlä�ngning, billiga fö�rsä�kringar, enorma arbetsinkomster utan arbete, rekordartad viktminskning, heta flickor live, systemuppgraderingar, och en hel del som anstä�ndigheten f�örbjuder mig att repetera.
B�äst idag:Fat Bald Ugly Insecure Broke?
Guys! Did you know you can learn to hypnotize women into bed? Come on, dude – you can’t tell me you don’t need a little extra edge when it comes to scoring. It’s FUN, and it will CHANGE YOUR LIFE!
H�östdagj�ämning
I morse på� v�ägen till jobbet kom jag p�å att man skulle kunna beskriva helgen som gå�tt i en film, men att den bara skulle ha två� dramatiska hö�jdpunkter: en cykelkrasch och en strippa.
Skulle man i stä�llet gö�ra en bok skulle den ha l�ånga filosofiska kapitel på� klassiska teman som tacksamhet ö�ver de mä�nniskor man ä�lskar och nä�stan kunnat mista, tankar om gruppdynamik och tillhö�righet, sexualiteten i konsumtionssamh�ället, den tunna hinnan mellan hä�lsa och sjukdom, livets skö�rhet och tragedins svä�rta.
Eftersom det hä�r ä�r en blog blir den lite av bå�da. Fast snabbt.
- I fredags cyklade Jan hem frå�n mitt jobb med Joel i cykelkä�rran. Strax fö�re r�öda bron exploderade ena dä�cket och kä�rran slog runt och drog cykeln med sig. Joel satt fastspä�nd och hade hjä�lm p�å sig. Hade han inte suttit fast hade han slungats ut i den hå�rt trafikerade bilfilen intill. Hj�älmen �är s�önderskrapad framtill. Hade han inte haft den hade han haft hå�l i huvudet. Jan slog också� i marken och rev av skä�rmen frå�n sin hjä�lm. Hade han inte haft den hade det tagit i pannan. Cykelkä�rran få�r vi skrota, Jans cykel gå�r att laga. Jan har ont i kroppen men de klarade sig. Jag ä�r tacksam.
- I lö�rdags hade vi avtackningsmiddag fö�r min sektionschef och under den stojiga middagen satt jag och s�åg mig omkring och tä�nkte ”det h�är ä�r trots allt mitt lag”. Inte som jag tä�nkte sista m�ånaden på� JG dä�r jag varje dag blev rö�rd av all k�ärlek som fanns och som visades. Men �ändå�.
- Sen kom en strippa. Chefen blev jä�tteglad, och det var inte så� avancerat utan lite mer sportigt/skojigt, men det kä�ndes ä�ndå� underligt och lite skamligt. Jag fö�rsö�kte f�örklara f�ör min kollega intill varfö�r jag inte var så� f�örtjust men han kunde inte acceptera n�ågra andra skä�l till protest �än ren prydhet.
- Ett telefonsamtal avsl�öjade att nå�gon som st�år oss nä�ra har ett oroande h�älsoproblem. Vi vä�ntar och ser och hoppas på� det bä�sta.
- Ett mejl kom frå�n en nä�ra vä�n, och �även om jag brukar avstå� frå�n att svä�ra må�ste jag ta med hennes rubrik. Det h�är jä�vla livet. Inneh�ållet var nattsvart. Reliefen mellan min egen tacksamhet och den tragedi hon drabbats av ä�r hisnande.
Och så� stretar vi vidare
med v�åra portfö�ljer och matkassar
i den lå�nga uppf�örsbacke som heter
Vä�gen Hem