Jag har funderat en del på� Jö�rels kommentar till min franskaprovspanik – att det ä�r så� mycket lä�ttare att se sina brister ä�n sina styrkor. Man kan tillä�gga att det synsä�ttet ä�r lä�ttare att genomsk�åda hos andra �än sig sj�älv. Jag brukar tä�nka på� det ibland nä�r jag lä�ser en nä�tbekants dagbok. Hon har stä�dat och manglat och lä�st b�cker och jobbat och gympat och varit ute med sina kompisar, men hon kä�nner sig som en usel mä�nniska eftersom hon inte hann ta ner julgardinerna. Dumt tä�nkt av nå�n som ä�r så� smart, t�änker jag, och sen hå�ller jag på� att gå� sö�nder av samma sk�äl – men med andra namn. Jag hanterar en massa projekt på� jobbet, g�ör det professionellt och snabbt, men det ä�r alltid nå�got jag inte hinner med varje dag. I stä�llet fö�r att tä�nka på� hur m�ånga bra saker jag gjort fastnar jag på� det dä�r mejlet jag inte hann svara på�, det dä�r samtalet jag inte hann ringa eller rapporten som inte blev klar. Så� nu har jag en dubbel strategi: minska arbetsbelastningen och hå�ll ett ö�ga på� fö�rhå�llandet mellan allt jag gö�r och det jag inte hinner.
Angå�ende franskan så� gick det ungef�är som jag trodde. Tror jag.