Tio slumpm�ssiga observationer
ul>
Jag har kontorets blommigaste kjol, med tallriksstora röda vallmor.
Barndomens glada och bekymmerslösa nätter: Jonas vaknade klockan två i natt och ville ha frukost. Inte underligt, eftersom han knappt ätit på ett dygn. Klockan fyra satt han sig upp i sängen och kräktes. Jag är lite trött idag.
Efter en oväntad rockad ska jag i fortsättningen bli rumskamrat med nya kollegan R. Det kan bli mycket bra, eller ganska tråkigt.
Vårt avtal med Klantbolaget innehåller så vassa straffsatser att jag inte begriper hur de vågat skriva på. Och ännu mindre hur de törs missköta sig.
Joel kräver pannkakstårta till sitt kalas. Jag har varken gjort eller ätit detta kulinariska fenomen förut, men jag inser att det ingår i det svenska kulturarvet.
Det går utför med synden. Under min uppväxt var synd ett högst påtagligt problem. Magnum lanserar nu nya varianter av glasspinnar som ”uninhibited sin – pure pleasure”. Finns det ett problem med mitt eviga väl har det inget med jordgubbsglass att göra, jag lovar.
Ett bra tillfälle att lära sig franska svärord är när kollegan D läser mail från kommissionens vicepresident Kinnock. Vi får se om jag hittar något bra tillfälle att använda dem.
Mineralvattenreklam på TV: vuxna människor i olika vardagssituationer sjunger ”we will rock you” med småbarnsröster. Tagline: Evian – ungdomskällan. Andraklassarna går runt och sjunger med småbarnsröst ”we will, we will f-ck you”, och verkar tro att de säger att de kanske kommer att visa fingret. En informationskampanj har inletts.
Tysk youghurtreklam bygger på den underliga föreställningen att om man äter något riktigt gott vrålar man rakt ut (alternativt bryter ut i gospelsång). En kväll såg jag tre olika varianter (från olika bolag!) på samma idé. Lyckligtvis var det länge sedan jag såg schamporeklamen som var en väldigt dålig kopia av orgasmscenen i ”När Harry träffade Sally” Hur många olika varianter på den scenen har reklamfolk försökt övertyga oss med?
Har man tio fingrar borde man kunna räkna till tio, men om man skriver med dem hela tiden är det svårt att se hur många de är egentligen.
Det här inlägget postades i
De fem första åren. Bokmärk
permalänken.
