Min pappa är byggnadsingenjör, och en konsekvens av det var att jag och min syster Jörel i mitten av 70-talet kunde Svensk byggnorm bättre än de flesta andra mellanstadiebarn. Har jag förstått saken rätt är Svensk byggnorm numera ett nerlagt projekt, och byggherrar kan bygga kök utan fönster eller fem kvadratmeter stora skrymslen under beteckningen sovrum. Så var det inte på vår tid. Ett sovrum för en person måste vara minst sju kvadrat, ett för två minst tio (eller var det tolv?), ett vardagsrum minst tjugo, och så vidare. Under en period jobbade Jörel och jag mycket med husritningar. Jag vet inte om det var samtidigt som mamma och pappa började fundera på att bygga ett hus åt vår växande familj, eller om det bara var pappas jobb som inspirerade. Vi var i alla fall mycket flitiga och inriktade på att få in så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Vi ritade husen på rutigt papper, och när vi var nöjda med planlösningen gjorde vi exteriörbilder där fönster och dörrar stämde med interiören. Husbilderna målade vi, och klippte ut, och sen klistrade vi upp dem på ett stort pappersark där vi ritat upp gator och kvarter. Inte nog med det, sedan bestämde vi vilka familjer som bodde i husen, gav namn åt familjemedlemmarna och började skriva en tidning som handlade om deras liv och leverne. Sorgligt nog tror jag inte något av allt detta finns kvar, mer än som ett djupt rotat intresse för media och husritningar.
Nåväl. Nu är vi i alla fall på väg tillbaka till husboendelivet, efter nästan tre år i lägenhet. Någon gång i oktober flyttar vi in i ett klassiskt luxemburgskt hus, som kanske skulle kallas radhus på svenska.
I bottenplan finns ett garage, två små förråd och en tvättstuga. Genom garaget kommer man ut till trädgården, som är lång och smal och tyvärr ganska misskött. En trappa upp ligger ett förhållandevis stort kök som har utg�ng till en balkong/terrass mot trädgården, rakt mot väster. Där finns också matrum och vardagsrum i fil, och en toalett. Går man upp en trappa till hittar man tre sovrum och ett badrum. Öppnar man en lucka i taket kommer man till förrådsvinden som går över hela husets yta. Frånsett bottenvåningen är det i grunden samma planlösning som vi hade i Hässelby, men material och utformning är helt annorlunda. Rapporter följer, ett förhandstips är att huset på rue de la Barrière kommer att ersätta Passaten som återkommande samtalsämne. Vilka konstiga ljud ska man inte kunna vänta sig från en oljepanna?
Pingback: Life de Luxe » Bloggarkiv » Trelitershus och andra kloka lösningar