För några veckor sedan dök det upp klisterlappar på trottoarerna i stan. Svarta tefatsstora dekaler med en streckad blå linje runt om, inget mer. Någon dag senare kom affischerna: ”Se upp var du sätter fötterna!”
Ett rykte började gå om att det kanske skulle finnas något värdefullt eller roligt gömt under några av tefaten, och särskilt skolungdomar gjorde det till en sport att trampa på så många dekaler som möjlkigt för att se om det skulle komma något ljud eller så.
Veckan efteråt dök det upp nya dekaler, men inte lika många som de helsvarta. Här och var kunde man se dekaler med schablonmålade bokstäver i vitt: ”BOUM!”. Den blå streckade kanten hade gjorts om till strålar, som på en barnteckning av solen.
Så kom till sist förklaringen, en ny serie affischer. ”BOUM! Varje halvtimma slås ett människoliv i spillror av en trampmina.”
En väl genomförd kampanj som kommer att sitta kvar i minnet på luxemburgarna, alldeles säkert. Men slutklämmen fattades. Och? Vad kan jag göra åt det? Idag började jag leta på nätet, och där hittade jag organisationen som står bakom, och en flash-animering av kampanjen.Handicap International [FR]. Underligt nog har de valt att lägga det mesta av kampanjinformationen på nätet. Hade det varit en svensk kampanj hade jag inte reagerat, men mitt intryck av medelluxemburgaren är inte att hon eller han är särskilt uppkopplad.