- Vi har packat, rensat och sorterat saker hela helgen, och skjutsat pojkarna på kalas. Mer än så finns inte att säga om våra spännande liv…
- På väg att hämta Joel igår lyssnade jag på en engelskspråkig radiokanal där de hade en lång intervju med sångaren i ett svenskt rockband. Tyvärr kom jag in mitt i intervjun och de nämnde aldrig bandets namn. Reportern frågade om låttexterna, de fanns tydligen inte tryckta på cd-omslaget. ”Nja, vi brukar hitta på texterna tillsammans, men de är inte viktiga för mig. Huvudsaken är att jag har något att sjunga.” Eeeh, jaha. Trodde han att andra band såg upp till dem, att de var förebilder för andra? ”Det är ju cool om det finns andra som tycker vi är förebilder, det är möjligt att det finns yngre musiker som inspireras av det vi gör. Själva blir vi ju inte så inspirerade av vår egen musik, men vi har ju andra favoritband.” Hur var då bandets vardag, repar de mycket? ”Nja, det kan man ju inte säga. Vår trummis och vår gitarrist är med i andra band, och de repar med dem. Vi brukar mest bara gå upp och spela. Fast nu är det lite mer struktur i låtarna, nu när vi har en riktigt bra trummis.” Jaha ja. Hur ser den svenska rockscenen ut jämfört med den tyska? ”Vi har ju bara spelat fyra gången i Sverige, så det är svårt att säga, men vi kan nog få en 50-100 personer på en spelning. Det är klart att band som (bschnfrtwgly) kan ha uppåt 200 pers men de har ju kultstatus.” Jo, det förstås. Men nu ska vi i alla fall lyssna på ett av spåren från er nya skiva.
Det var då jag nästan körde av vägen. Jag kan tycka att riktigt hård metal kan vara kul att lyssna på ibland, men det här, tja, jag vet inte vad jag ska säga. Vad jag än säger placerar mig i tantfacket, men jag skulle nog gissa att rätt skivfack är thrash/grind core. Alla spelade så fort och rått de orkade och sångaren vrålade som om han satt fast i en björnsax. Det stod helt klart varför han inte tyckte texterna betyder något.
Reportern kom tillbaka, med sin avslutande fråga. Nu när de släppt den här plattan måste de väl ut på Europaturné för att marknadsföra den? ”Nej, vi får ta det nästa år. Både gitarristen och jag har just blivit pappor, igen, så det finns inte en chans att vi ger oss ut på turné. Nästa år, kanske…” Reportern tappade fattningen lite lätt, och jag satt och log. It’s only rock’n roll, but I like it…
- Bengt O Karlsson skriver om Serbien i sin Euroblog, och det är som vanligt mycket intressant.
Euroblog – Perspektiv Europa:
Serbien är idag kanske det mest avskydda landet i Europa. Till stor del har man sig själv att skylla: inget annat land i Europa uppammar en så fanatisk nationalism som Serbien. Den serbisk-ortodoxa kyrkan spelar därvid en mycket dyster roll: deras cylinderhattade poper är minst lika fanatiska som de islamska mullorna och har ett liknande politiskt inflytande över stora delar av befolkningen.