Pojkarna kämpar med samma fö�rkylning som jag men jag har ett par dagars f�örsprå�ng och ä�r på� v�äg upp mot ytan igen. Jonas snubblade omkring i pyjamas hela dagen i gå�r, och så� fort nå�got gick honom emot bö�rjade han undra om det inte var sovdags. Inte alls likt den lilla nattugglan. Han blev alldeles fö�rtvivlad nä�r det gick upp f�ör honom att det ä�r skollov den h�är veckan; han ville vara sjuk och vara hemma fr�ån skolan, och så� finns det ingen skola att vara hemma frå�n! Or�ättvist.
Jag promenerade till jobbet i morse (snart bö�rjar den goda vanan vara ordentligt befä�st) och hade kameran med. Det gick sakta att ta sig fram de tre kilometrarna eftersom det fanns så� mycket vackert frostkantat lä�ngst v�ägen.
P�å fredag å�ker vi till Bryssel f�ör att fira halloween, trots att vi egentligen inte ä�r nå�gra anh�ängare av den helgdagen. Men blir det fest få�r man ju offra sig… Pojkarna har klart fö�r sig vad de ska klä� ut sig till; det blir en drake och en vampyr. Sjä�lv vet jag inte var jag ska lä�gga ambitionsniv�ån, jag må�ste nog best�ämma det idag om jag ska hinna få� till nå�got.
F�ör den som till ä�ventyrs tä�nker ha ett skr�äckkalas finns m�ånga mer eller mindre lä�bbiga id�éer att inspireras av bland vå�ra amerikanska vä�nner. (Fö�rstå�s!) H�äxfingrar till kaffet? Eller kanske en bit zombiet�årta? Och en karvad pumpa p�å trappan h�ör till.
F�ör ö�vrigt tä�nker jag på� life bits, kaffe, NFS mounted discs, och att jag må�ste packa alla mina saker fö�r att flytta till ett annat kontor på� torsdag. Dä�rmed bryter jag upp frå�n enhetens bä�sta kollega och hamnar i ett tragiskt rum utan s�ällskap. Lyckligtvis kommer en ex-kollega tillbaka om två� veckor och d�å ä�r det henne jag f�år dela bo med tills det blir dags att ta hissen upp till å�ttonde v�åningen och de f�ärgglada pennorna och blanka macarna.