Som jag förmodligen sagt flera gånger så går pojkarna på Europaskolan i Luxemburg. Det är en stor skola, 3800 elever, fördelade på elva språksektioner. I maj nästa år utvidgas EU och skolan ska härbärgera 20 språkgrupper. Man räknar med att det rätt snart kommer att finnas 5000 elever. Eftersom hundratals elever redan i dag sitter i containrar på en parkeringsplats kan man ju tycka att byggandet av en ny skola borde varq på gång. Ah, mais non! Nu är det klart att skolan ska ligga i en av Luxemburgs stads kranskommuner, på jordbruksmark som ännu inte köpts loss från de nuvarande brukarna. Den officiella linjen är fortfarande att skolan ska stå klar 2007, men på föräldraföreningens möte i kväll ansågs 2010 vara mer realistiskt.
Det som är bra med den nuvarande Europaskolan är att den ligger inom gångavstånd från majoriteten av EU-föräldrarnas arbetsplatser. Många har dessutom flyttat så de bor i närheten, för att göra vardagen lite mer lätthanterlig. I kväll var det stor kalabalik på mötet när vi diskuterade vilka språkgrupper som ska vara på vilken skola. Det har tidigare meddelats att de danska, italienska och grekiska barnen ska gå på skola II när den är klar, tillsammans med hälften av de nya språken och hälften av de stora språken (engelska, franska och tyska). Vi som inte måste flytta hävdar bestämt att beslutet är taget och att det inte finns någon anledning att ompröva det om inget nytt hänt. De som drabbas av beslutet stöder sig på något vi andra ser som en formsak, och hävdar att det aldrig togs ett egentligt beslut och att frågan om fördelning fortfarande står öppen. Några säger till och med att den högsta styrgruppen valde att inte följa den rekommenderade fördelningen, och att det därför måste upp andra förslag på bordet inför nästa högstanivåmöte.
Jag ser förstås helst att pojkarna går kvar där de är, eftersom kommunikationerna till den nya skolan från oss är usla. (Till stor del går vägen från skolan in till stan på tätbebyggda stadsgator.) Samtidigt har jag svårt att argumentera övertygande för det ena eller andra. Det är ju lika dåligt för alla. I många liknande situationer kan man pussla ihop situationen så alla blir någorlunda nöjda, i det här fallet verkar det omöjligt. Hur gör man då? Lottdragning är ett förslag. Att de som skriker högst kanske får som de vill är en annan metod som tillämpades flitigt i kväll. Vi annars så tysta nordbor hade en representant som skrek tillbaka för att visa att det inte går att ta decibelpoäng. Tiotals människor begärde ordet utan att få en syl i vädret och mötet slutade i kaos men med löfte om en andra omgång längre fram.
Hur gör man för att hitta en konstruktiv lösning när alla tycker lika illa om det ena alternativet?