Ett, två, tre…

Det var många språk som surrade i luften när vi förberedde provet, och jag räknade papper på det språk som låg närmast för stunden. Allt som oftast började jag med uno, dos, tres…, inspirerad av kollegan intill. Och varje gång tappade jag räkningen efter tio. Jag kan ju inte räkna längre än så på spanska.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>