Oj, vilken helg. Vi var många från Luxemburg, ungefär femton personer, och det var alltid någon som var sugen på att organisera gruppaktiviteter. Vi hann med mycket på den begränsade tid vi hade till förfogande. Madrid var en positiv överraskning, jag hade en bild av en stor trist betongstad utan någon som helst charm, men det vi mötte var en glad och okomplicerad stad full av människor.
Torsdag kväll kom vi fram rätt sent, och när vi installerat oss på hotellet blev det tapasrunda kring Plaza Mayor.
Fredag förmiddag hann vi med lite shopping innan vi Ã¥kte till de olika testlokalerna. Det är rätt mycket jobb som ska göras före ett prov, sÃ¥ vi jobbade utan rast frÃ¥n tvÃ¥ till halv nio. Lyckligtvis hade jag tagit en varm smörgÃ¥s och en kopp kaffe vid halv tolv. När vi kom tillbaka till hotellet gick vi till en restaurang intill där menyn (bortsett frÃ¥n de mÃ¥nga förrätterna) bara innehöll tvÃ¥ poster, helstekt lamm och sallad att äta till. Det var mättande, minst sagt…
Lördag morgon tog vi taxi ut till vÃ¥ra center, och sen började testdagen. Jag vet inte hur mÃ¥nga kilometer jag vankat fram och tillbaka längst de ändlösa bordsraderna, men mina fötter säger att det var mÃ¥nga. Att det var marmorgolv underlättade förstÃ¥s inte fotarbetet… De spanska kandidaterna var fantastiska – disciplinerade, tysta, och väldigt uppmärksamma. Provveteranerna ibland oss häpnade, en del av dem var med i Rom den gÃ¥ngen när carabinieri mÃ¥ste tillkallas för att det utbr�t slagsm�l i lokalen. Vi kom tillbaka till hotellet vid sjutiden, och dÃ¥ gck jag ut en runda till för att handla lite smÃ¥saker. Affärerna har öppet till nio pÃ¥ kvällarna, El Corte Ingles (Spaniens NK) till och med till tio. Klockan tio hade en av de spanska kollegerna bokat bord Ã¥t oss allihop pÃ¥ en väldigt gammaldags och väldigt bra restaurang inne i centrum, sÃ¥ vi Ã¥kte dit och kalasade. EfterÃ¥t promenerade vi omkring och tittade pÃ¥ folk och stad. Det är en enorm skillnad mot till exempel Stockholm, där det verkar som om man mÃ¥ste passera över en viss alkonivÃ¥ och under en viss Ã¥ldersgräns för att släppas ut pÃ¥ gatorna efter midnatt. I Madrid var folk av alla Ã¥ldrar ute och promenerade, och stämningen var glad och pratsam.
Söndag kostade vi på oss att ta det lugnt, och sen gick Anna och jag på långpromenad genom parken Retiro med det moderna konstmuséet Centro de Arte Reina Sofia som mål. Där kom resans enda besvikelse, de stängde halv tre, och det hade vi inte kollat i förväg. Hade vi struntat i våra glass- och kaffestopp hade vi åtminstone hunnit se Guernica. Vi gick till Museo del Prado i stället, och där var det öppet. En del av de gamla mästerverken känns nästan utslitna, men när man står en meter från en målning av Goya och ser detaljerna är det ändå fantastiskt. Just nu har de också en fin utställning om stillebenmålaren Luis Melendez. Efter Prado var det dags att ta sig tillbaka till hotellet, för allt roligt har ju ett slut. Vi släpade med oss våra väskor fulla med svarsblanketter, och jag tror mitt handbagage vägde mer än själva resväskan.
Jag har nÃ¥gra trevliga restaurangadresser om nÃ¥gon är intresserad, men jag vet alldeles för lite om staden för att kunna ge särskilt mycket annan information. Jag mÃ¥ste nog Ã¥ka dit igen…