När jag började läsa franska i sjuan fick vi börja med att lära oss de vanligaste hälsningsfraserna, som bonjour och bonsoir. En av personerna man skulle hälsa på hette Madame Soupire. Vår lärare tyckte alltid det namnet var så roligt, för översatt till svenska blir det Fru Suck. Jag funderar på att byta namn. Jag håller på med ett väldigt tidspressat projekt, och nu visar det sig att den som ordnat fram den långa raden bilder har laddat ner det mesta från internet, och att de därmed är i 72 dpi. Vår tumregel för tryck är att bilderna ska hålla 300 dpi. Det innebär att de bilder som han tyckt ser lagom stora ut kommer att bli som frimärken om man vill ha någorlunda kvalitet. Och jag, min tjänstvilliga lilla idiot, sa att jag säkert kan hitta motsvarande bilder i bättre upplösning. Naturligtvis var det innan jag insåg vidden av eländet. Det är bråttom bråttom, men den som håller i projektet har inte får ihop en exakt tidspaln för tryckeriarbetet, så jag vet inte vilket svängrum jag har. Dags att undersöka den saken.
Bonsoir, Madame Soupire.