Tisdag. Efter en dag av solsken och blå himmel kom en natt med åskväder och en tisdag med hällregn. Igen.
Pojkarna och jag var i Bryssel i helgen, och Jonas blev kvar där ett par dar. Det är lite semester att bara ha ett barn – och det är väldigt intressant som studie i gruppdynamik. När Joel inte längre är heltidsstorebror ägnar han sig åt annat, som att sträckläsa böcker och umgås med sina föräldrar. Han var hos tandläkaren i går, hade det inte varit för den bokningen så hade han också varit kvar hos sin kusin. I kväll kommer hela Brysselgänget hit, och till på lördag har vi tre barn, vilket ger nya konstellationer att studera.
En frilansjournalist har fått Den Lysande Idén att skriva en serie om sportens legender och nyskapare. Oh yeah. Jag hittar inte mina beska reflexioner från förra gången det hände, men det är minst lika illa den här gången. Jag ska inte hänga ut den stackars skribenten, men citerar en fras ur utkastet: en fin men dov och sund utvecklingskurva. I brevväxlingen framkom det att han är ansvarig för att leverera bilder tillsammans med sin text, men att han inte har någon budget för det. Därför undrade han om vi hade några fotografier att låna ut. Jag svarade att vi inte vill ha våra privata fotografier i tidningen, och att vi naturligtvis inte har publiceringsrätten till de fotografier som Jan fått av tidningsfotografer genom åren. Låter det inte skumt, alternativt korkat, att åta sig att skaffa bilder men att inte få så pass mycket för artikeln att man kan betala för dem? Don’t give up your day job tror jag de skulle säga på utrikiska.
Apropå utrikiska så har Joel en finsk kompis som går i hans språkklass, och de pratar franska med varandra när de leker. Jag tycker det är så fascinerande, även om jag borde vara van vid det här laget.
Fyra dagar kvar till semestern, och berget på mitt bord är fortfarande överväldigande.
Och regnet det bara öser ner.