Jul i juli, lavendelchoklad och andra underligheter

Det är bara fem månader tills julklappspaniken börjar gripa omkring sig. Den som vill vara proaktiv kan redan nu köpa ett par Stamp cups åt mig, så är den saken ur världen. (Länk via Not Martha) Hela sortimentet hos Thorsten van Elten är sevärt, även om jag ibland kan tycka att det där med möbler som är roliga bara för att vara roliga kan bli lite väl mycket Lenny Norman.

Några märkliga saker jag registrerat de senaste dagarna:

Den nyöppnade Delhaizebutiken [FR] (en belgisk snabbköpskedja) nära oss spelade en svensk sång i högtalarna när Jan och jag var där i tisdags. Och inte vilken sång som helst, utan Rosen med Arne ”Rosen” Qvick. Den som hittat två tappade hakor i grönsaksavdelningen kan behålla dem, vi har dubletter. (Vissa av oss i alla fall) Gitarrackord finns här, för den som inte kan få sången ur huvudet.

I samma butik hittade jag den otippade favoriten lavendelchoklad. Lika konstigt som det låter, fast gott. På förpackningen kan man läsa att en kaka lavendelchoklad är lika rogivande som tre koppar lindblomste. Jag har helt klart hittat vinsten till nästa Life de Luxetävling. Vad ska tävlingen gå ut på? Bästa förslag belönas med en kaka lav… – Äsch, glöm det.

Apropå tävlingar så har mitt favoritdiskmedel skeppats till vinnarna av städtävlingen, och jag väntar på kommentarer!

Tävlingsvinnarna bor båda i Umeå, vilket knyter an till nästa punkt på listan, nämligen David Sandström. Tyvärr minns jag inte hur jag hittade till honom häromdagen, det måste ha varit en länk någonstans. Han har gett ut en väldigt märklig skiva om sin morfar, om Västerbotten, om livet och döden. Eftersom Om det inte händer något innan imorgon så kommer jag inte längre går att få tag i får man ladda ner alla spåren som mp3. Gör det, och missa inte att läsa hans berättelse om hur skivan kom till och varför. David Sandström har just kommit ut med en ny skiva: The dominant need of the needy soul is to be needed. Det kan vara värt att köpa den bara för titelns skull, men om någon vet hur den låter får ni gärna berätta. Med tanke på att han spelat i Refused vet kanske Signepinglan mer?

Nu har jag en och två tredjedels dag kvar till semestern, och även om det finns mycket jobb kvar har att-göra-listan kortats rejält. Katter landar alltid på fötterna. Eller bryter ryggen.

Klart slut.

Det här inlägget postades i De fem första åren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>