För ungefär en vecka sedan skrev Bengt en väldigt intressant sammanställning över Junilistans mer eller mindre märkliga gruppkamrater i Europaparlamentet. För att få inflytande i parlamentet måste man delta i en partigrupp, där man tillsammans kommer överens om hur man ska rösta i olika frågor. Det största partiet har mest att säga till om, de mindre får förhandla för att få gruppens stöd i sina egna hjärtefrågor.
Junilistans kamrater skulle jag inte vilja möta i en mörk gränd, än mindre gå i säng med. Jag tvivlar på att det är den sortens sällskap som Junilistans väljare tänkt sig. Maktfördelningen i gruppen (kopierat från BBC, därav de engelska partinamnen):
UK Independence Party – 11
June Movement (Denmark) – 1
Christian Union (Holland) – 2
Movement for France – 3
June List (Sweden) – 3
League of Polish Families – 10
Independent (Ireland) – 1
Civic Democrats (Czech) – 1
Achilles Association (Greece)-1
Northern League (Italy) -4
För en närmare beskrivning av de olika partierna kan man med fördel följa länkarna från Bengts sammanställning. Man kan minst lika fördelaktigt hoppa över min kommentar till hans artikel, mitt enda försvar är att jag hade onormala adrelaninnivåer…
De svenska ledamöternas platser i de olika utskotten presenteras på Europaparlamentets sajt. ”Min” kandidat, Maria Carlshamre, kommer att sitta som suppleant i utskottet för kultur och utbildning, och som ordinarie ledamot i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Inte så illa, att pricka in sina hjärtefrågor så bra.
Det är min fjärde semesterdag, och sommarvädret håller i sig! Jag hoppas vi ska komma iväg på en liten bilresa framåt kvällen, i så fall blir det augusti innan vi hörs igen.