En knapp vecka och 180 mil senare är vi tillbaka hemma igen. Vi har haft en skön resa, men som vanligt blev det nästan lika mycket restid som semestertid.
När man kör långt är det ju bra att variera sin körstil. Det sker automatiskt om man dels vill vara cool blondin och köra 150 med Red Hot Chili Peppers i högtalarna (utom när man ökar för att retas med gubben i den silvergrå audin), dels vill vara en huld moder åt legobyggarna i baksätet som ändå bara vill lyssna på belgisk europop.
Zell am See i solsken måste vara en av världens vackraste orter. Seecamp rekommenderas till den som vill bo i tält eller husvagn. Fjälltält rekommenderas egentligen inte alls, om vi gör något liknande nästa år köper vi ett tält där man inte behöver gå på alla fyra för att komma in. Efter tre nätter av oavbrutet regn fick man göra en manöver som påminde om en väldigt låg ”små grodorna” om man ville komma in utan lera på knäna. Tack vare att vi bodde på en camping med bra duschutrymmen, sällskapsrum och sånt gick det bra �nd�. Vi gjorde en utflykt till de enorma f�rd�mnda fjällsjöarna i Kaprun, och jag ångrar att jag inte köpte boken om deras tillkomst. Jan spelade på Österrikes rikaste golfbana, mellan Zell am See och Kaprun, och han var nöjd trots att det regnade hela tiden. Pojkarna och jag gick en hård minigolfrunda under tiden.
Det känns lite underligt att märka att folk spelar umpa-bumpamusik i husvagnarna om kvällarna för att de tycker det är bra, och att dirndl-klänningar och lederhosen säljs och bärs lite överallt, helt utan ironi. Vi var på byfest i Kaprun och ortens lädervarubutik annonserade under rubriken ”En hel by i lederhosen”: Köp lederhosen under byfesten så får du skjortan till för en euro.
Allt jag skriver som är översättning från tyskan ska tas med en rejäl nypa salz. Första dagen på campingen var jag säker på att skylten på torkrumsdörren betydde ”Tillträde enbart för anställda”. Sen kom jag på att det nog betydde att man hänger sin tvätt där på egen risk. Fast vad vet jag…?
Österrike har just nu 25 cent billigare bensin än Tyskland, vilket kan vara värt att minnas om ni reser söderut. Observera att ni inte är de enda som fått veta detta, hundratusentals tyska gränsbor har som söndagshobby att åka över gränsen och tanka. Precis som i Luxemburg.
När vi åkte genom München i riktning mot Stuttgart blev det tvärstopp i trafiken vid en avfart i slutet av en tunnel. Vi tog ett snabbt beslut om att åka vidare och försöka hitta en annan väg, och det visade sig vara ett mycket klokt val. Vi hittade trafikinformationskanalen och där fick vi höra att det varit en trafikolycka och att vägen spärrats av i mer än en timma. Idag i Augsburg köpte vi en lokaltidning och lyckades stava oss fram till vad som hänt. En 80-årig man och hans 77-åriga hustru var på väg till München för en familjesammankomst. (i en gammal Mercedes 190 SL, tidningen var mycket noga med åldrar och bilmodeller). Mannen missade avfarten han skulle ha tagit, och kom ut på vägen mot Stuttgart. Där körde han ut på vägrenen och stannade. Sedan vände han och körde tillbaka mot avfarten, i mittfilen, mot mötande trafik. Ett par sekunder senare mötte han en BMW 3. Föraren gjorde en snabb undanmanöver, slog i betongbarriären, fick sladd och frontalkrockade med mercedesen. Föraren av BMW-n omkom omedelbart, hennes passagerare och den gamle mannen levde när räddningsmanskapet kom till platsen men de överlevde inte. Den gamla kvinnan ligger på intensiven i djup chock.
Kanske var det en av alla de där BMW-arna jag aldrig ens försökte hinna med. Hade jag kört lite hårdare hade det kanske varit vi. Fast så kan man inte resonera, jag vet. Det är läskigt att tyskan har ett eget ord för någon som kör på fel sida av motorvägen. Det heter Geisterfahrer, dvs spökförare. Hittills i sommar har München haft tre dödsolyckor av det slaget, med åtta döda och flera allvarligt skadade.