Världsberömd i hela Norra Västerbotten – och lite om vin

Under sommaren fick jag ett mejl från Janne, en Life de Luxe-läsare som hittat hit via Google. Han var på väg till Luxemburg med sin familj, och hamnade här när han sökte information. Det visade sig att en av pojkarna skulle gå i samma klass som Joel, så vi såg till att träffas allihop. Tack för det Google, för det var (är!) en trevlig bekantskap. I lördags var vi medbjudna på heldagstrevligheter tillsammans med inresta sverigegäster, och Janne skröt med att han blivit intervjuad i Norra Västerbotten om sin flytt. Tro det eller ej, men jag kom med på ett hörn, som exempel på andra västerbottningar i Luxemburg.

Träden utanför mitt fönster börjar ha lite guld i allt det gröna, men än sitter löven kvar. Häromdagen fick jag höra att september är årets torraste månad i Luxemburg, och det verkar stämma. Vi har härliga höstdagar med klarblå himmel och sol, och i lördags satt vi i t-shirt på en uteservering i Vianden och åt lunch med lyriska norrlänningar.

På eftermiddagen var vi längst Mosel på ett evenemang som kallas Riesling Open, när vingårdarna bjuder på provsmakning och säljer sina produkter. Normalkonsumenten i Luxemburg köper hela eller halva lådor, så vinbonden blev nog lite brydd över svenskarna som köpte varsin flaska cremant som souvenirer. Jag fastnade för en riesling som jag köpte fyra flaskor av. I prislistan stod det att flaskorna kostade 7,83 per styck, men när bonden plockat fram buteljerna ville han först ha 60 euro. Det visade sig att han tagit fram det finaste skrytvinet, som skulle kosta 13 euro flaskan, men det var inte det jag ville ha, så han hämtade fyra andra. Dem ville han ha 25 euro för. Han packade ner dem i en låda åt mig, men eftersom det blev så mycket luft rullade flaskorna omkring. Så kunde vi ju inte ha det, så han gick och hämtade en femte flaska som utfyllnad. Där vinet går in går matematiken ut… En annan medresenär köpte en hel låda riktigt fin vendange tardive till halva priset eftersom säljaren läste på fel rad i prislistan, men det var inte i samma vinhus.

På kvällen bjöds vi på glad och god middag för alla 30, och nu är jag sugen på att ordna fest snart! Kommer ni?

* Jag är inte särskilt intresserad av vin, men för den som är det kan kanske den här artikeln vara av intresse? Flaskorna jag köpte kom från Alice Hartmann, som genomgående får goda omdömen. Jag ser att de jag tackade nej till står under rubriken världsklass, men de jag köpte får två stjärnor och det får vara gott nog.

Det här inlägget postades i De fem första åren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>