Ny utställning, II

Någon beskriver hur hon ser ett helt banalt föremål.
En andra person ger en bakgrund och en tolkning åt föremålet som ger det en laddning och en känslomässig tyngd. Samtidigt kompliceras bilden av att det finns en helt annan möjlighet att tolka samma banala föremål.
Om det så visar sig att det här banala föremålet inte existerar över huvud taget, och faktiskt inte de inblandade personerna heller, hur tolkar man då Teresias virkade dukar?

Konstprojektet nedan uppfann jag häromnatten när jag satt på Casino och lyssnade på analog elektronica och tittade på fotografier av atombomber. Eftersom jag aldrig kommer att genomföra det tänkte jag att mitt alter-ego kunde få ställa ut det i Frankfurt.

Att det inte är bokstavligt sant behöver inte betyda att det inte är på riktigt. Jag är intresserad av hur vi laddar föremål med betydelser, utifrån vad vi vet om deras historia, tillverkare och syfte, men också efter det vaga som heter tidsanda och status.