Förr eller senare blir det slut på festande och födelsedagsfyllerifyllande. Måndag är ju en dag så god som någon att återvända till verkligheten. Nu har det ju inte bara varit glitter och glamour de senaste dagarna, det vill jag understryka. Hårt arbete och het spis har varit min refräng sedan i torsdags. Så här ungefär:
Torsdag: Idiotdag på jobbet med hur mycket som helst att göra och dumma m’nniskor som ringer och mejlar och skickar flaskpost om dumma saker de vill ändra på eller lägga till eller dra ifrån. Rusning ut på lunch, inköp av kalasjox. Kladdig macka i hissen kändes som en effektiv lösning på näringsproblemet. Snabbt hem och studs in i bilen. Världens tristaste väg, med stau och bländande helljus på mötande bilar. Smalslingerväg med tioprocentiga backar bakom dieseldoftande timmerbil. I Hahn väntade föräldrar och lillasyster, så resan var ändå vård besväret. De tolv milen hem igen var mörkare, men roligare.
Fredag: Ledig från jobbet. Vi åkte till Auchan och fyllde en av deras containrar till kundvagnar med mat. Mycket mat. När vi lastat Mazdan full med delikatesser fick vi gå ett varv till för att få ihop lite mjölk, frukostflingor och annat som en barnfamilj alltid behöver, oavsett kalasande. Väl hemma började matlagningen. Det hackades och vispades, kokades och blandades i varje tänkbar vrå i köket. På menyn stod:
Marinerade vita bönor
Rödbetor med chevreost
Taboulleh
Potatissallad
Grönsallad
Fetaostcrème
Tunnbrödssnurror med rostbiff och pepparrotscrème
Kokt skinka
Chorizo
Serranoskinka
Merguez
Varmrökt renhjärta
Ankpaté
Laxblinier
Suovaspajer (rökt renkött)
Citronmarinerade kycklingklubbor
Västerbottensost
Brie
Färsk chevreost
En-stark-kittost-vars-namn-jag-glömt
Baguetter
Cracottekex
Grissinipinnar
Chokladmuffins
Fredag kväll åkte vi till festlokalen och dukade. Vår bästa vän i banksvängen* hade fått loss en fantastiskt trevlig festvåning. Våra blå papperstallrikar såg riktigt stiliga ut där de låg flankerade av vita plastbestick och alldeles riktiga glas.
Lördagen fortsatte i samma tempo: kompletterande inköp, mer matlagning, en kökskatastrof eller två och sju nya gäster lagom till lunchpausen med mammas goda köttgryta. Totalt var vi fjorton personer som försökte samordna våra ansträngningar på den begränsade yta som är Casa nostra. Den sista lilla byttan mat blev klar precis i tid för att jag skulle hinna ta en snabb dusch på väg ner i festkläderna. Sen packade vi bilen full med doftande och skramlande skålar och körde bort till banken.
Fortsättning följer, om inte annat så för mitt eget höga nöje om ett par år.
*Har du mycket pengar att placera förmedlar jag gärna kontakten. Men det ska vara väldigt mycket pengar.