I dag �är dagen-d�å-alla-tidningar-vill-skriva-om-kvinnor, och DN behandlar hemmafruar p�å sin ledarsida.
Finns nå�gon poä�ng med hemmafrupeng?: ”Den kvinna som vä�ljer ett familjeliv framfö�r ett yrkesliv har heller ingenting att klaga �över nä�r hon efter en skilsmä�ssa eller vid sin pension har svå�rt att få� ekonomin att g�å runt.Den som frå�n b�örjan v�äljer att gö�ra sig ekonomiskt beroende av nå�gon annan, f�örblir ekonomiskt beroende. Det �är det val kvinnor som vä�ljer att ‘satsa p�å barnen’ – eller hur det nu ä�r kristdemokraterna brukar uttrycka det – faktiskt också� gö�r.”
Min kommentar ä�r joo, fast nää��. Jag tror att må�nga snoriga dagisbarn i dubbelarbetande f�örortsfamiljer med pendelavstå�nd skulle m�å bra av att n�ågon satsade en del av sitt liv och sin tid på� dem. Jag �är �å andra sidan inte så� s�äker på� att mammor eller pappor må�r så� bra av att å�r ut och �år in ha hemmet som bo, arbetsplats och huvudsaklig sociala arena. Den fr�ågan m�åste de det berö�r ta st�ällning till; det som skulle vara en dr�ömtillvaro fö�r en mamma/pappa/unge beh�över inte vara det fö�r resten av familjen, eller fö�r en annan familj i samma situation. Jag tror det ä�r utomordentligt viktigt att man inom familjen ordnar det s�å att den som avst�år fr�ån annat fö�r att under en period stanna hemma inte ska få� lida f�ör det resten av sitt liv. Kanske kunde man hitta metoder fö�r pensions�överfö�ring frå�n den yrkesarbetande till den hemarbetande, som garanti fö�r att livet ska bli uthä�rdligt efter pensionen. Kanske handlar det om att ge den som �är hemma m�öjlighet att studera på� deltid, eller kanske rä�cker det med att bå�da f�örä�ldrarna gå�r ner i tid på� sina jobb.
Hur man ä�n gö�r så� ä�r det motstridiga behov som ska tillgodoses, på� ett sä�tt som h�åller b�åde idag och om trettio å�r.