I eftermiddag skriver EU anslutaravtal med Bulgarien och Rumänien. Det verkar inte som om någon bryr sig särskilt mycket om det här i media, jag har inte hittat en enda liten notis. Efter den gigantiska utvidgningen i fjol (på söndag är det dags att fira ettårsjubileum!) känns det lite som småpotatis att fundera över två munnar till* runt salladsskålarna. Här var det i alla fall konsert med bulgarisk damkör och rumänsk operastjärna i går kväll, men då var jag ute i skogen och pinnade.
Det finns en trappa man ska upp för för att få bli medlem i EU, och man ser ofta de olika benämningarna användas lite hipp som happ i media. Därför kommer här en liten snabbkurs, huvudsakligen med material från Europasajtens ordlista Eurojargong.
När ett land ansöker om medlemskap kallas det ansökarland. När ansökan behandlats och accepterats kallas landet kandidatland. När ett land fått status som kandidatland görs en bedömning av i vilken utsträckning kandidaten uppfyller Köpenhamnskriterierna.
Köpenhamnskriterierna �r:
- stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för minoriteter.
- fungerande marknadsekonomi.
- förmåga att införa acquis (Acquis communautaire är ett franskt uttryck som betyder ungefär ”EU sådant det är”, med andra ord EU-ländernas gemensamma rättigheter och skyldigheter. Det korrekta svenska begreppet är ”gemenskapens regelverk”.) och ansluta sig till Europeiska unionens olika mål. Dessutom måste det ha en offentlig förvaltning som är i stånd att tillämpa och genomföra EU-lagstiftningen i praktiken.
Kommissionens tjänstemän går i nära samarbete med kandidatländerna igenom kriterierna och markerar hur kandidatlandets lagstiftning måste harmoniseras med unionens.
När Köpenhamnskriterierna uppfyllts avancerar man ett trappsteg till, och blir anslutarland.
Jag vet inte vad som förväntas hända sedan, kanske behöver inte all lagstiftning vara genomförd innan man kan bli anslutande land? Bulgarien och Rumänien hoppas i alla fall att de ska få fullt medlemskap i januari 2007. Kroatien får vänta, deras bristande samarbetsvilja i Haag ligger dem i fatet. Turkiet får också avvakta, och jobba vidare med de mänskliga rättigheterna, bland annat. Makedonien lämnade in en ansökan om medlemskap i mars i fjol, men har ännu inte accepterats som kandidatland.
* Både Bulgarien och Rumänien måste nog definieras som munnar vid matbordet, deras bidrag till den gemensamma buffén lär det inte bli mycket med under de närmaste åren. Bulgariens 7,8 miljoner hade år 2003 en BNP på 2 640 USD per capita, och Rumäniens dryga 22 miljoner fick ihop 2 720 USD var. Som en jämförelse ligger våra nuvarande fattiglappar, letterna, på 4 170 USD. (statistik från Sveriges regering, det är väl därför USD används som mått?)