Tusen steg

I går kväll såg vi Cullbergbaletten framföra As if av Johan Inger, och A sort of, av Mats Ek. Fantastiskt, och obegripligt och jag skulle vilja gå dit i kväll igen, för att försöka förstå. Men kanske är det så att man inte kan förstå modern dans. Det är inte en enkel berättelse där någon har hjälterollen och någon (annan) är boven. Särskilt As if var kalejdoskopisk. Jag trodde ett ögonblick att jag förstod vad det handlade om, så vreds dekoren en aning och plötsligt var det ett relationsdrama, slapstick, kommunikationsproblem, flodvågskatastrof, kulturdebatt, samhällskritik, tåspetspiruetter eller mobbning – allt beroende på vilka glas man hade i sina egna tolkningsbågar.

När jag kom hem hittade jag den här artikeln, som ger en väldigt intressant inblick i arbetet med att ta fram verket, och något litet av tankarna bakom. Intervju med Johan Inger och Linus Tunström

A sort of (vad har de för kriterier för namngivningen? Obegripliga ordkombinationer på A?) var lite mer lättolkad, åtminstone tyckte jag det. Från min plats på balkongen kändes det som att det handlade om män och kvinnor, om den heterosexuella mannen som norm, om kvinnan som en docka att fånga in, packa ner och bära bort när det inte passar. Men också om kärlek och rollspel, om lek mitt i eländet och om att flyga i någon annans armar.

Bilder finns h�r.