Vi kom i väg till Wissant ungefär klockan elva på torsdagen, alla var lite sega efter nattens fyrverkerier. Jag hade sökt efter den bästa resvägen på utmärkta Via Michelin och där fick vi förslaget att ta motorvägen mot Bryssel, svänga av vid Namur och sedan köra Mons – Lille – Calais. Flera av våra vänner har haft dåliga erfarenheter av vägarbetena mellan Luxemburg och Namur, med förseningar kring en timme mot beräknad tid. Vi tog i stället en väg som går lite söderut, spikrak genom terrängen. Förmodligen är det en gammal romarled. Nackdelen med den vägen är att den inte breddats nämnvärt sedan romartiden, och att alla backar den ska uppför och nerför gör att det är omkörningsförbud för det mesta. Romarna tyckte förmodligen också det var praktiskt att dra vägen genom existerande byar, så dem har vi också sett, i lagenlig hastighet. De 42 milen tog sex timmar, men sedan var vi vid Havet.
Wissant ligger några mil från Calais, mitt i en bukt med fantastisk sandlådesand. I norra änden av bukten ligger Cap blanc nez, en stor vit klippa med en stenobelisk på, och i södra änden finns udden Cap gris nez med en fyr och franska kusträddningens sambandscentral. Klara dagar kan man se England och Dovers kritklippor på andra sidan vattnet, och det är naturligtvis anledningen till att det ligger tyska skyttevärn och spejarposter strösslade över stränder och klippslänter.
Campingen, La Source, ligger mitt i byn, och nära vårt tält hade vi en sandig gångväg rakt ner till stranden.
Mer text kommer, och bilder. Och en väderleksrapport.