Så här såg stranden i Wissant ut när vi hade satt upp tältet och strosade ner till vattenbrynet. Tidvattnet hade dragit sig tillbaka och den hårda sanden var perfekt underlag för en kvällspromenad.Den riktigt skarpögda kan ana fyren Cap Gris-Nez i bakgrunden.
Fredag morgon kom, och vi insåg plötsligt att människan inte kan leva på liggunderlag allena. Vi väntade middagsgäster, och ett litet bord och några stolar kändes som en högst relevant livskvalitetsförhöjning. Under barnens protester struntade vi i stranden och stuvade in oss i bilen för en shoppingtur till Calais. På vägen dit stannade vi vid Cap Blanc-Nez och försökte spionera på engelsmännen, men de gömde sig i dis och dimma.
Vi åt picknincklunch på den folktomma stranden vid Sangatte, och Jan konstaterade att våra spartanska pallar var ett bra köp. Pojkarna byggde sandslott för havet att sluka.
Nu ska vi se om den nya bilduppladdningen fungerar…