I går var det semesterpremiär, och vi gick ut löst med en lugn förmiddag i hemmet, med lite avslappnad (OK, lite väl avslappnad) städning och annat fixande. En väninna och hennes tre barn kom på besök, och vi satt ute och pratade på balkongen medan barnen lekte så mycket de orkade på övervåningen. Plötsligt kom ett illvrål, som om någon ramlat och slagit huvudet i ett gjutjärnselement. En rusning uppför trappen visade att det var precis det som hänt. Igen. Jag tvättade rent Jonas och hans sår och så åkte vi till barnakuten. Samma rutin som förra gången, en sköterska tvättade rent och vi fick en kompress med bedövningsmedel att pressa mot såret i en halvtimma. Precis som förra gången tyckte Jonas det var roligare att spela fotboll eller krypa under stolarna, men eftersom det var han som fått latexhandsken och uppdraget att pressa, så satt han stilla långa stunder och lyssnade på Loranga, Masarin och Dartanjang som jag stoppat ner i väskan på väg ut.
Sen blev det dags för sömnad, och Jonas fick ligga på en brits med en duk över huvudet och ett litet hål där såret tittade ut. Jag stod bredvid och höll honom i handen. ”Nu ska mamma inte titta,” sa doktorn och började sy i skalpen. Jag var fascinerad av hennes teknik, den lilla tången och den krokiga nålen och de eleganta knutarna, så inte kunde jag låta bli att kika. Första stygnet gick fint, det andra med, men sen blev jag plötsligt så vinglig, svettig och skakig. Sköterskan kastade en blick på mig och tryckte ner mig på en stol med fötterna högt och öppnade fönstret. ”Andas som jag, ända ner i magen, och blunda inte.”
Läkaren kom och tittade till mig och sa att det inte var något att skämmas för. ”Man svimmar nästan alltid första gången man ser en operation. Det är något onaturligt med att skära, klippa och sy i människor.” Det händer tydligen med läkarkandidater också.
Sen åkte vi hem och stärkte oss med pizza, glass och jordgubbar och Jonas var som vanligt igen. Tyvärr får han inte bada på en vecka, men semestern är ju fyra veckor lång, så vi ska väl hinna med det också.