Påven Benedictus XVI har talat till världens unga i Köln och av tidningsrapporteringen att döma har han tagits emot som en rockstjärna. Signandsight länkar till en artikel i Frankfurter Rundschau [DE] av den tyske sociologen och katoliken Peter Fuchs. Ur den engelska sammanfattningen: It is more than telling that a well-nigh feverish and frenetic cult of the personality is at the core of this powerful display. But it has nothing to do with the collected, simple life of Jesus of Nazareth, who would have had nothing to do with this ruckus.
I Sverige har Expressenkrönikören Natalia Kazmierska skrivit en syrlig spalt (Tjejerna måste hitta Jesus) som fått diskussionen att skvalpa här och var i bloggdammen. Vad menar hon – egentligen? Eftersom jag inte tillhör Björnegenerationen tycker jag Kazmierskas text är glasklar. Först en släng mot kollegan/konkurrenten Skugge; hon borde veta bättre, det finns ingen enkel sak man kan göra för att ”tjejerna ska sluta skära sig”. Därifrån en övergång till det förenklade evangeliet i Köln: påven säger oförargliga saker, alla hippar och hoppar till musiken och allt är jättepositivt och fint. Allt är yta och blingbling, och enkla lösningar.
(Ur dagens Expressen: Natalia Kazmierska måste hitta Peter Høeg)