Efter en helg av hosta och bihålor och snuva och rosa mjuka kläder gav jag mig plikttroget i väg till jobbet för att raka av topparna på de värsta bråttomhögarna. Planen var att få undan det värsta för att i lugn och ro kunna vila i sängen i morgon. Det går inget vidare. Jag sitter här och dricker olika örtteer och snyter mig och gör saker mycket mycket långsamt utan vidare precision. Jag fick just ett mail om bråttomprojekt ett, och det kan jag bränna ner på en CD och skicka till tryckeriet. Bråttomprojekt 2 har jag fått komplicerade ändringar till, och dem borde jag göra omedelbums. Bråttomprojekt 3 har jag inte börjat med än, och det borde jag verkligen eftersom det tar ungefär en veckas heltidsarbete att bli klar med det. Allt lakrits/mint-te är slut och jag har redan tagit två koppar järnört/mint. Nu får det bli äpple/kanel och korrekturändringar tills apotekets lunchrast är slut och jag kan gå och köpa
Esberitox . Jag har vänner som inte kan leva utan såna små piller, ska jag nu bli en av dem?
Vad gör jag här?
Det här inlägget postades i Familjeliv. Bokmärk permalänken.
Här i stan kan man köpa ”Katastrofpåse” på naturapoteket. Den innehåller Echinacea tonikum, Krisbrustabletter och C-vitaminbrustabletter.
Rör ner alltihop i ett glas vatten. Det blir en grårosa bubblande sörja, som smakar OK. Och inga virus vågar sig i närheten. :-)
Krisbrustabletter låter som något man alltid skulle behöva ha i fickan…
Igår laddade jag en bricka full åt min man innan jag gick på café
med brudarna:
C-vitaminbrus, echineatabletter, jägermeister, te, lyxchoklad
och nässpray. Idag är han frisk.
Signe, om det är såna brickor man får när man är snörvlig skulle jag nog gärna stanna i sängen…
Aj aj aj, det är förstås Jägermeister jag glömt…