Såhär års kan man gå och titta efter jultecken.
Oj, nu är det snart jul, kan man säga med glad förväntan, för nu har mellanstadiebarnen gått luciatåg på Europeiska rådet. Och i onsdags såg jag att dom har börjat sälja julgranar utanför IKEA. Och nu är jag helt spiksäker på att det håller på att bli jul, för nu har det varit julfest på Europaskolan, och då är det snart dags, det slår aldrig fel.
Fast som bekant är julen inget som bara händer. Julen måste göras. Ordentligt. Så är det när man är vuxen.
Vuxna skriver ambitiösa och bra listor där de spaltar alla måsten i olika kolumner.
Baka: lussekatter, pepparkakor, struvor, klenäter, bullar, hästskor, knäckflarn, vörtlimpa…
Laga: köttbullar, kalvsylta, rullsylta, inlagd sill, sillsallad, gravlax, skinka…
Köpa: julklappar till hela familjen och hela släkten och vänner och bekanta…
Skriva: julkort, julbrev, julklappsrim…
Sedan får de ont i magen för att de bara hinner hälften. Men inte jag, inte vuxen, inte i år.
På min att-göra-lista finns bara fem saker.
- Försök får tag på lite julmat
- Skaffa några nya sällskapsspel och ett pussel
- Köp lite julklappar
- Kolla om någon vill komma till oss och äta och umgås.
- Häng upp lite julpynt
Och sedan är jag helt säker på att det blir jul.
- Julstäda
påminner en sträng vuxenröst i bakhuvudet. Okey.
Sedan blir det jultecken för hela slanten.
Jörel, julfirare i Bryssel