Söndagspromenad

Vi lämnade de svenska olympierna utan support och gav oss i stället ut på en söndagspromenad längst vår lilla bäck Petrusse, som just nu faktiskt förtjänar att heta flod. Vanligtvis är den ett par decimeter bred och går i en liten stensatt ränna, men vinterregnen gör att den svallar rätt bra.

1. Den här lilla kyrkan ligger lite bortglömd mitt i en stor korsning. Jag vet inte om det någonsin brukar vara gudstjänster där. Smidet på dörren får mig att vilja brodera med ullgarn på en kofta, eller nåt.

2. Till minne av Speak One, 1982-2002. Vila i frid. Den här målningen har fått vara orörd sen första gången jag såg den, troligen 2002.

3. Petrusse slingrar fram och på sommaren är gångvägarna fulla av joggare, barnvagnar och cyklister. Den här dagen var vi ganska ensamma.

4. Pilar och kolonilotter, längst Petrusse

5. Pont Adolphe firade sin hundraårsdag i fjol. Nu börjar man oroa sig för hur länge den ståtliga stenkonstruktionen ska klara av den ökande trafiken. Det finns funderingar på att bredda bron, men jag vet inte riktigt hur den konstruktionen är tänkt att se ut. (Några fina vykort ftån brobygget finns på den här sidan: http://www.rail.lu/ponttunnel.html, rulla ner till mitten ungefär.)

Vägbanan går mer än 45 meter över floden. (Bild lånad från frimärkssajten Timbres ponts, som verkar vara specialiserad på frimärken med bromotiv.)

6. Vi lunchade på Historiska muséet, och gick sedan igenom utställningarna från stenålder till nutid. Jonas och jag fortsatte till Naturmuséet för att han ville mäta sig med olika djur. Så här i olympiska tider har de en utställning om hur djur hoppar, springer, skjuter och så vidare, och så finns det löparbana, längdhopp, precisionskast mm där man kan jämföra sig, och bli slagen med bred marginal. Jonas var i alla fall ett snabbt barn, även om han stod sig slätt mot en gepard… Naturmusét ligger på andra sidan Alzette, och när man går över bron ser utsikten ut så här.

En orienteringskarta för eventuella efterföljare.