Först skriver Aftonbladsreportern Virtanen en jättetråkig blogg.
Sen blir den bok, på Bonnier Fakta(!) och förlaget tycker det är jätteskoj att kalla den blok. Boken heter ”Olyckligt kär i ingen speciell” och på omslaget ser man en Virtanen med blixtröda ögon som stirrar in i en spegel. Han håller någon tätt intill sig, någon som liksom trycks undan och beskärs bort. Det är kanske hon som är ingen speciell.
I Aftonbladet blir han recenserad av en kollega som befriande nog tycker alltihop är ganska trist: (”Men vad vet jag. Jag är bara läsare av en redigerad bloggbok om grejor som är passé.”)
Maja Aase: Bäst baklänges
Meanwhile in Berlin and Vänersborg: Salongen.de som borde få helsidor i den någorlunda mogna pressen för all kärlek, kunskap och entusiasm redaktriserna slösar över sina läsare. Men inte då.
Oj – jaa, det var verkligen verkligen ointressant. Jag orkade bara läsa tio inlägg, men frågar mig redan efter ett par: varför bloggar han och varför läser någon hans blogg?
Tack, kära du.
Det värmde, det värmer. Tack!