Hej (igen)- Låter som ett bra initativ, ska bli intressant att läsa. Min mening är att ”hur definierar du…”-frågor alltid bör börja med etymologin: exilium, latin, betyder landsförvisning. Alla ordboksdefinitioner jag läst inkluderar någon form av tvång. Om sedan en människa som Milosz, eller en flykting från Zimbabwe till exempel, lämnar landet tekniskt ”frivilligt”, så är citationstecknen runt ordet alldeles för stora och tunga: det rör sig om tvång ändå.
I mina tidiga tonår på femtiotalet påstod jag att jag var »skåning född i exil«, eftersom jag såväl föddes i som växte upp i norra Småland, men hade skånska föräldrar. Det innebar bland annat en annan matkultur än omgivningens; gås, svartsoppa, bryggt kaffe, julskinkan preparerad på speciellt sätt, specialimporterat bröd etc. och att vi inte talade jönköpingska i hemmet. Lite senare blev jag klasskamrat och mycket god vän med en flicka född i Estland och som kommit flyende över Östersjön som helt liten. Då fick begreppet att leva i exil en annan och tydligare innebörd för mig. Esterna hade också en del exilverksamhet för dem som flytt. I ungefär samma veva kom jag också i kontakt med begreppen exillitteratur och exilförfattare.
Även om man inte blir direkt landsförvisad, utan flyr på grund av förföljelse, så blir man en sorts exilant. Man har hamnat i exil. Det finns både en direkt påtvingad exil och en sorts »ofrivillig frivillig« exil. Den som lever i exil kan i allmänhet inte återvända till sitt ursprungsland.
Exil är för mig mestadels ett begrepp som inom sig innehåller tvång, saknad, förtvivlan, hopp och ofta även en sorts dubbelhet, men jag använder det också ibland lite mer lättsinnigt precis som jag gjorde om mig själv i min ungdom.
Hej, Gunnar. Fancy meeting you here!
Jag ville egentligen fråga värdinnan om hon visat mina bilder över Sorsele i själva byn. För när jag var och hälsade på häromdagen så var det någon familj där som hade fått reda på dom av släkt utomlands. Så jag tänkte på dig, Jorun, men hittade inte addressen i den här lilla datan.
Jag har inte varit i Sorsele sedan i julas, men jag tror jag har några sporadiska läsare där. Kanske till och mer fler än jag tror – jag har slutat kolla besöksstatistiken.
Jag hoppas du bara fick vänliga kommentarer till dina fina bilder!
Att vara fysiskt och geografiskt skild från sitt sammanhang utan möjlighet att återvända.
Hej (igen)- Låter som ett bra initativ, ska bli intressant att läsa. Min mening är att ”hur definierar du…”-frågor alltid bör börja med etymologin: exilium, latin, betyder landsförvisning. Alla ordboksdefinitioner jag läst inkluderar någon form av tvång. Om sedan en människa som Milosz, eller en flykting från Zimbabwe till exempel, lämnar landet tekniskt ”frivilligt”, så är citationstecknen runt ordet alldeles för stora och tunga: det rör sig om tvång ändå.
I mina tidiga tonår på femtiotalet påstod jag att jag var »skåning född i exil«, eftersom jag såväl föddes i som växte upp i norra Småland, men hade skånska föräldrar. Det innebar bland annat en annan matkultur än omgivningens; gås, svartsoppa, bryggt kaffe, julskinkan preparerad på speciellt sätt, specialimporterat bröd etc. och att vi inte talade jönköpingska i hemmet. Lite senare blev jag klasskamrat och mycket god vän med en flicka född i Estland och som kommit flyende över Östersjön som helt liten. Då fick begreppet att leva i exil en annan och tydligare innebörd för mig. Esterna hade också en del exilverksamhet för dem som flytt. I ungefär samma veva kom jag också i kontakt med begreppen exillitteratur och exilförfattare.
Även om man inte blir direkt landsförvisad, utan flyr på grund av förföljelse, så blir man en sorts exilant. Man har hamnat i exil. Det finns både en direkt påtvingad exil och en sorts »ofrivillig frivillig« exil. Den som lever i exil kan i allmänhet inte återvända till sitt ursprungsland.
Exil är för mig mestadels ett begrepp som inom sig innehåller tvång, saknad, förtvivlan, hopp och ofta även en sorts dubbelhet, men jag använder det också ibland lite mer lättsinnigt precis som jag gjorde om mig själv i min ungdom.
Hej, Gunnar. Fancy meeting you here!
Jag ville egentligen fråga värdinnan om hon visat mina bilder över Sorsele i själva byn. För när jag var och hälsade på häromdagen så var det någon familj där som hade fått reda på dom av släkt utomlands. Så jag tänkte på dig, Jorun, men hittade inte addressen i den här lilla datan.
Hej Andrew!
Jag har inte varit i Sorsele sedan i julas, men jag tror jag har några sporadiska läsare där. Kanske till och mer fler än jag tror – jag har slutat kolla besöksstatistiken.
Jag hoppas du bara fick vänliga kommentarer till dina fina bilder!
Min mailadress är boklov at gmail punkt com
Andrew, ett sånt sammanträffande! Och i Luxembourg av alla ställen!