Tioårsgräns

Här kommer en historia som elvaåringar kallar för fräckis och därför ber jag alla mina tioåriga läsare blunda en stund. Från och med nu.

Tarzan var ute och svingade sig i lianer när han plötsligt föll ner och gjorde sig rejält illa . Ambulansen tog honom till sjukhuset och en läkare kom för att undersöka honom.
”Hur känns det?” frågade läkaren.
”Inte så bra,” svarade Tarzan. ”Armen har gått av, jag ser inget med ena ögat och så slog jag mig väldigt hårt mellan benen.”
Läkaren gjorde en grundlig undersökning och sa: ”Tyvärr kan vi inte laga de här skadorna. Vi måste göra en transplantation.”
Tarzan gick med på det, och rullades in i operationsrummet. När han vaknade berättade läkaren att han bytt den brutna armen mot en gorillaarm och det skadade ögat mot ett falköga. När det gällde skadan mellan benen hade de funderat länge men till sist hade de opererat dit en elefantsnabel.
En månad senare kom Tarzan på återbesök, och läkaren undrade hur det gick.
”Jo,” sa Tarzan, ”falkögat är jättebra, jag ser flera kilometer. Och gorillaarmen är så stark att jag bara behöver hålla fast mig med en hand. Nu kan jag bära saker när jag svingar i lianerna.”
”Men elefantsnabeln då?” undrade läkaren.
”Nja,” sa Tarzan, ”det är lite jobbigt med den. Varje gång jag ska pinka suger den upp allt vatten i toastolen!”

Och nu kan läsarna under tio titta igen.