Jack Bauer kan ju rädda världen flera gånger om på 24 timmar, så varför skulle inte jag hinna det jag har kvar att göra? Som extra bonus slipper jag ju bli beskjuten och utkastad från flygplan någon gång i timmen! Men allvarligt talat vet jag inte riktigt hur det ska gå till det här. Jobbet skulle gott och väl kunna behöva 24 timmar innan jag försvinner i två månader, jag ligger efter något kolossalt med arkivering och sånt (och har två stora publikationer att avsluta, ett omslag att uppdatera och ett personalmöte att bevista). Hemmet skulle också tåla en heldygnsinsats, för att bli så där riktigt blankt i kanterna. Fick jag använda dygnet som jag ville skulle vi göra mikroutflykter till favoristställena, gå på nya MUDAM, köpa franska barnböcker och spel och äta en riktigt god lunch några timmar i morgon. Men, men. Klockan 18 i morgon kommer husägarna och inspekterar, och då bör jag vara hemma med ett rent samvete och ett blankt skrivbord.
Och sedan väntar den långa uppförsbacken norrut, den vi kallar Vägen Hem.
”Sur une feuille de tremble nul ne peut vivre en sécurité. Pourtant y vivent d’infimes créatures, ignorantes que leur pays est une feuille de tremble. Elle n’en constitue pas moin leur séjour, leur patrie dans un monde, le monde des feuilles de tremble.” Om jag säger så.
Visst är det så. Jag känner igen citatet men kan inte placera det. Qui est-ce?
Home is where I keep my hat. Lägg hatten på jobbet och glöm lägenheten. Vips! Du har fått ett 24-timmars pass till vad du vill.
Hann du?
Signe:
24-musik: bing bing bing
åtta timmar och 36 minuter kvar.
Roland:
Om det inte var för bankgarantin skulle jag vara sugen på att följa ditt råd…