Hela vår stadsdel låg insvept i tjock vit dimma i morse och det kändes som den första viskningen om höst efter den här osannolika sommaren. Man kan säga vad man vill om att Sverige borde anamma kontinentens augustisemester, här i norr skyltar ändå livserfarna Coop Forum med långkalsonger och gummistövlar och om några veckor kan det komma snö på topparna i inlandet. Allt är en tidsfråga.
Livet här är annorlunda. Ta bara gårdagen, och låt oss låtsas att den är slumpmässigt vald*
Jonas skoldag börjar klockan åtta, Joels tjugo över. Jan cyklade i väg med Jonas i lagom tid och Joel och jag satt hemma och småpratade. Tio i åtta knackade det på dörren, då kom en av hans klasskompisar och hämtade upp honom. Sedan kompisen påmint om hjälmen cyklade de i väg för att plocka upp fler ur klassen längst vägen. Jan kom hem, och vi drack kaffe och packade upp ett par lådor innan vi åkte in till stan. Jag satt på Stadsbiblioteket och läste medan Jan fixade ett och annat. Vi har lånekort!
Jonas hade med sig sin bästa klasskompis hem, och de åt mellanmål och pratade tills Joel kom hem med en grabb i släptåg. Sen kom två till, och en till, och alla trängde ihop sig i Playstationsoffan innan de kom på att de skulle leka tjuv och polis i de fem närmaste kvarteren. Jonas och hans kompis fick vara med, tills klockan blev fyra och hon måste hem. Killarna började droppa av, för de skulle träna fotboll halv sex och måste hinna äta innan dess. Joel fick erbjudande om att följa med, så han tog några mackor och letade fram sina benskydd och trampade iväg igen. Jonas och jag gick ut och tränade cykling med hans nya stora cykel och sedan åt vi mat** och läste låneböcker. Joel kom hem och var glad och ville börja träna fotboll.
Det här låter kanske som en alldeles normal barndag. Det är möjligt att det är det, men det är inte så vi har levt de senaste sex åren. Pojkarna har åkt skolbuss till en skola med 4000 elever, och de har inte haft en enda kompis inom cykelavstånd. De har inte tränat med något lag eller haft andra regelbundna aktiviteter eftersom det krävt skjutsning och jag sällan kommit hem före halv sju.
Mina tveksamheter inför Dumsverige består, men det finns områden som förför.
* Dag ett var förstås skolstartsdag, dag två var som den beskrevs, dag tre var i dag och den gick mest åt till handel och vandel. Det återstår att se vilken som var mest typisk.
** Vi har hittills ätit såväl pitepalt som surströmming, blodpudding, fiskbullar och falukorv. Och tacos.
(Dagens rubrik är ett direkt citat av Joel efter första skoldagen.)
Ja huvva vad det låter attraktivt. Hoppas att det fortsätter det inslagna spåret. Och att barn som bor på Kontinenten också kan ha det bra…
Jo, Sverige är ju världens bästa land för barn säger vissa… Men det där med avstånden är också en sak som förför. Fem minuter till allt i den lilla småstad där mina föräldrar bor. Och barnen tas emot av de lokala utan problem?
Samma dag i samma Sverige har jag lyssnat till statsministern i parken, surfat på SCB för att kolla upp vissa faktauppgifter i hans tal, lyssnat på ett radioprogram om miljonprogrammets Tensta, stekt älgköttbullar till frysen och passat på att ta ett bad innan fjärrvärmen stängdes av för översyn. Välkomna hem!
Signe: Hade han rätt?
Agnes: So far, so good…
Jörel: Vi gör vad vi kan för att hålla oss på spåret. Tut!
Jag misstänker att det var jag som la fel siffror på minnet – jag uppfattade förvånat att när pensionssystemet skapades var 1% över 65 och nu skulle 30% vara så gamla. Jag hittar en massa intressanta tabeller men är både osäker på när pension infördes, och om det var 1 och 30 han sa. 65 år handlade det iallafall om. Han pratade även om att det är smart att flytta till senioranpassade boenden när man fortfarande orkar bära sina kartonger, men där betvivlar jag att han verkligen sa att det skulle vara dags att börja flytta redan i femtioårsåldern?
En kalenderbitaruppgift från SCB: dagens medelman på 50år har 30år kvar att leva och är han idag 65 år återstår 17år. Medelkvinnan som idag är 50 har 34 år kvar och är hon 65 återstår 21år. Jaha.