I går kväll var jag och tittade på en liten möblerad studio (säger man så på svenska?) i den trevliga stadsdelen Limpertsberg. 30 kvadrat, separat kokvrå, 625 euro i månaden.
Studion ligger på bottenplan, med fönster mot gatan och trottoaren direkt utanför. Bara exhibitionister har annat än igendragna gardiner på det stället. Man kommer in i ett rum där det finns en liten svart soffa, en pinnstol och en hel brunlaserad garderobsvägg. Golvet täcks av en mörkbrun heltäckningsmatta, väggarna av en mellanbrun sjögrästapet. En dörr leder in till ett minimalt grönbrunt badrum som luktar instängt och starka rengöringsmedel. Den andra dörren leder in till kokvrån, som visar sig vara en väldigt gulbrun liten kitchenett (två kokplattor och en liten diskho ovanpå ett kylskåp som står i en klädkammare). Och det är allt.
Efter tre försök lyckas värden fälla ner en säng ur garderobsväggen. Den tar allt golvutrymme mellan garderobsväggen och den svarta soffan. ”Mycket praktiskt, madame, på dagen fäller man bara upp den.” Jag ser mig om efter något slags bord, och värden strålar. Jo, det är jättebra ordnat. Man fäller ner en klaff ur garderobsväggen och lyfter fram den lilla stolen och så har man sin matplats ordnad. Mycket, mycket praktiskt. Det finns till och med hyllor innanför klaffen där man kan förvara saker. Värdinnan öppnar ett överskåp i den magiska garderoben och visar en stekpanna, några ölkrus och ett par omaka tallrikar. Det finns köksutrustning också, allt man behöver! TV-uttag och telefonjack finns också, om man har såna apparater och vill skaffa abonnemang. Tvättmaskin finns inte, men kanske skulle madame kunna köpa en väldigt liten en som kunde rymmas under tvättstället?
Bäst av allt, studion är ledig nu! På stört! Och eftersom jag inte kunde komma på onsdagsvisningen fick jag en alldeles egen tisdagsvisning och vill jag ha den så finns det goda möjligheter att jag får den!
Jag tackade för mig så artigt jag kunde och backade ut i trapphuset. På vägen hem försökte jag räkna ut vad en luxemburgsk kvadratmeter motsvarar i verkligheten. I just det här fallet tror jag ungefär 0,62. Men det kan variera.
Sen gick jag på resto i glada vänners lag och det var bra mycket roligare.
Det gäller bara att tro på sig själv. Och att man kan övertyga madame, om att den där studion är precis vad madame har letat efter och önskat. Särskilt i brunt.
I det här fallet behöver både argumentationstekniken och studion en upprustning…
Studio heter etta på svenska.
Usch, det låter så bedrövligt och uselt. Hoppas att du snart hittar något vettigt!
Jo, Jörel, jag minns en dag i Bryssel när du och jag vandrade runt på bostadsjakt, det ena stället värre än det andra. Av det kan man lära sig att det inte är ont om förfärliga bostäder i världen, men också att förr eller senare hittar man hem.
Glöm kvadratmeter-tänket. Egentligen borde du tänka på hur fiffiga lösningar det finns för varje kubikmeter ;-)
Om man tänker sig att man kan hålla gardinerna fördragna och lampan släckt, sängen nedfälld och täcket uppdraget långt över ögon och öron, så låter lägenheten som ett perfekt vinteride. För en levnadstrött brunbjörn.
Vill Gléck med ditt letande!