Jag trotsade snålblåsten och gick på promenad med min kamera. Här är några ögonblicksbilder från min lilla by en söndag i januari. (Jag såg gul krokus på väg att slå ut, men jag kunde inte fotografera dem utan att begå hemfridsbrott.)
Det här är utsikten från mitt vardagsrum, om man vrider sig bort från motorvägsbygget.
Utanför La mairie (kommunkontoret skulle man kanske säga i Sverige) står ett konstverk som får mig att tänka på McDonalds. Det är förmodligen inte alls vad konstnären hade för avsikt.
Från floden och uppåt ser byn ut så här: Flod. Fält. Järnvägsspår. Huvudgatan med bebyggelse på båda sidorna. Några mindre gator. Fält. Skogklädda berg/kullar.
Det här är ett av de övre fälten.
Här skulle man kunna ta en pusspaus…
… äppelträden är nämligen angripna av mistlar.
Byn har sin egen kyrkogård, en liten muromgärdad plätt med gravar kant i kant.
Det finns en kyrka också.
På det hela taget är det en väldigt vanlig luxemburgsk by. Typesch lëtzebuergesch.
Tänk om jag kunde ha ”vägarna förbi” de här platserna du visar upp, förutom att jag ju gärna skulle vilja träffa dig i verkligheten…
Håller med Bodil, och gillade frittarna bäst.
Käkar man inte mycket såna i L?
Så fint du bor! Vi kommer snart och hälsar på hoppas jag!
Det skulle faktiskt kunna vara bilder från min by! Kyrkan ser visserligen lite annorlunda ut men annars har vi tydligen allt du har, förutom ”Frittmonumentet”.
Men, har du inga höglandskossor? Jag blev så glad igår då jag var ute på promenad och kunde konstatera att byns snygging (långhårig, långa horn, länge singel i hagen) hade fått sällskap av tre andra i olika färg.
Jag får väl börja ordna gruppresor till min lilla by! Kanske kan vi göra en avstickare till Minna och granska de små men avgörande skillnaderna i flora och fauna. Höglandskossor finns till exempel inte i min by. Jag har inte sett några kor alls, men däremot hundar, får och hästar. Jag lovar att det finns fler betongbilar och vägmaskiner hos mig än på de flesta andra jämförbara platser, men dem ska jag berätta om en annan dag.