Svensken Peter och engelsmannen John

Jag fick lift med en spansk kollega i går och när jag hoppade in i bilen sa hon att hon hört att en svensk artist, ”en av förra årets musikaliska upplevelser”, snart skulle intervjuas i det franska radioprogram hon lyssnade på. Vi åkte mot Kirchberg och lyssnade på inslag efter inslag och precis när vi kom fram sa de ”Och om en stund har vi svensken Peter Frrtmrrtvrrt med oss i sändningen.” Eller kanske sa de Schmdschm. ”Någon du hört talas om?” undrade kollegan.

Någon ni hört tals om? De enda svenska artister som börjar på Peter som jag kan komma på är Peter Jöback och Peter Harrysson. Tveksamt om någon av dem skulle slå i Paris. Peter Settman? Knappast han heller.

Kollegan och jag var på en föreläsning på Mudam i går, eller conférence som det så underligt heter på franska. Det var John McConnell, partner emeritus på Pentagram, som berättade om sitt liv och sitt verk. Ganska ljummet. Det var nog hundrade gången han drog igenom sin presentation, och det mesta av det han visade hade jag sett förr, i olika glassiga böcker och tidningar. Dessutom talade han till en publik där många hade engelska som fjärdespråk. Det kändes underligt när han sa att han inte kan något annat språk än engelska. Det märktes i föredraget att han själv inte är van att lyssna på ett språk han lärt sig som vuxen, han pratade lite mumlande och fort och använde uttryck som ”I took the mickey out of them with that one”. Om en dryg månad blir det italiensk design, det kan bli spännande. (Särskilt om den föredragshållaren också väljer att tala sitt modersmål.!)

Jag hittade ett referat av ett bättre föredrag av McConnell på bloggen Noisy Decent Graphics. Där nämns det enda riktigt bra han sa i går: If you can’t find a solution, you haven’t understood the problem.