Jag fick för mig att jag skulle kolla hur många inlägg jag skrivit på Life de Luxe sedan jag började i den grå forntiden. Det borde vara 2000 snart, tänkte jag.
Jag skulle ha tänkt lite snabbare. Det här är inlägg nummer 2054 enligt databasen. Jag ser att utkast som aldrig publiceras också får nummer och att det numret är unikt, så även om ett utkast raderas är det numret kört. Om vi gissar att jag kastat 54 halvskrivna inlägg sedan jag bytte publiceringssystem till WordPress så är det 2k-jubileum idag.
Säga vad man vill om mig, men jag ger mig inte.
Jag firar storslaget med att knappa vidare på min reklamanalys (som handlar om en banner ad för Absolut vodka). Nu har jag äntligen hittat tråden i det jag vill ha fram, vilket sannerligen var på tiden. I morgon ska den vara klar.
I högtalarna just nu:
The The: Dusk
Alldeles fenomenalt bra. Textutdrag gör inte låtarna rättvisa, men hos Amazon bjuds på små korta provlyssningar. Flämtande ”Dogs of lust” är kanske den som citeras bäst, min favorit ”Love is stronger than death” lyser inte som i verkligheten.
Jag skajpade lite med familjen i dag och fick se skrubbsår och en utdragen tand i realistiska närbilder. På torsdag får jag se alltihop på riktigt. Åttaåringen har byggt en batteridriven frigolitsåg som jag också fick demonstrerad i realtid.
(Till dem det berör: Alpresenärerna som övernattade här i natt meddelade just att de lyckligt och väl kommit fram.)
Texten till Love is stronger than death:
LoveLoveLove
LoveLoveLove
Me & my friend were walking
In the cold light of mourning.
Tears may blind the eyes but the soul is not deceived
In this world even winter ain’t what it seems.
Here come the blue skies Here comes springtime.
When the rivers run high & the tears run dry.
When everything that dies.
Shall rise.
LoveLoveLove is stronger than death.
LoveLoveLove is stronger than death.
In our lives we hunger for those we cannot touch.
All the thoughts unuttered & all the feelings unexpressed
Play upon our hearts like the mist upon our breath.
But, awoken by grief, our spirits speak
”How could you believe that the life within the seed
that grew arms that reached
And a heart that beat.
And lips that smiled
And eyes that cried.
Could ever die?”
Here come the blue skies Here comes springtime.
When the rivers run high & the tears run dry.
When everything that dies.
Shall rise.
LoveLoveLove is stronger than death.
LoveLoveLove is stronger than death.
Shall rise. Shall rise.
Shall rise. Shall rise.
(Råkade titta förbi när jag tänkte kolla lite vad bloggare håller på med, som uppdatering av mina kunskaper om ‘det föränderliga samhället’)
Batteridrivna frigolitsågar kan vara luriga. Sommaren 1971 var Svenska Mässans lokaler i Göteborg omgjorda till en gigantisk lekplats för barn och unga. ‘Allihopa’ hette projektet, som även fungerade som utställning för klätterställnings- och vattenleksfabrikanter. Varje dag lekte 880 barn intensivt och högljutt, hyfsat övervakade av förskollärare och fritidspedagoger. Vid en station för stillsamt skapande fanns batteridrivna frigolitsågar, som 7-12-årsbarnen använde för att skära ut Pluto, Snövit och segelbåtar efter mallar. Dock inte alla barn. Några sågbeväpnade lite äldre pojkar hade lyckats ta sig in i de närliggande förrådslokaler där rekvisitan till operan Aida förvarades – Birgit Nilsson skulle sjunga i Scandinavium vägg-i-vägg, minsann – och även konstaterat att de stora pelare som skulle skapa de magnifika kulisserna var gjorda av frigolit… I sista sekunden, och strax före transporten till operascenen, upptäcktes slynglarnas genomskärningar. ‘PELARE VÄLTE PÅ BIRGIT’ – det skulle sett ut det på löpsedlarna!
Välkommen hit Filosofen!
Vi firar påsklov långt borta från alla kulturella institutioner, så Birgit Nilssons Eftr kan andas lugnt.