Vi firar påsklov långt borta från alla kulturella institutioner, så Birgit Nilssons Eftr kan andas lugnt.

Batteridrivna frigolitsågar kan vara luriga. Sommaren 1971 var Svenska Mässans lokaler i Göteborg omgjorda till en gigantisk lekplats för barn och unga. ‘Allihopa’ hette projektet, som även fungerade som utställning för klätterställnings- och vattenleksfabrikanter. Varje dag lekte 880 barn intensivt och högljutt, hyfsat övervakade av förskollärare och fritidspedagoger. Vid en station för stillsamt skapande fanns batteridrivna frigolitsågar, som 7-12-årsbarnen använde för att skära ut Pluto, Snövit och segelbåtar efter mallar. Dock inte alla barn. Några sågbeväpnade lite äldre pojkar hade lyckats ta sig in i de närliggande förrådslokaler där rekvisitan till operan Aida förvarades – Birgit Nilsson skulle sjunga i Scandinavium vägg-i-vägg, minsann – och även konstaterat att de stora pelare som skulle skapa de magnifika kulisserna var gjorda av frigolit… I sista sekunden, och strax före transporten till operascenen, upptäcktes slynglarnas genomskärningar. ‘PELARE VÄLTE PÅ BIRGIT’ – det skulle sett ut det på löpsedlarna!