Hänger ni med på en promenad?
Nu grönskar det i dalens famn
nu doftar äng och lid
kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål
till brädden fylld med vin
Så drick, min vän, drick sol och doft
ty dagen den är din!
Söndagens upptäckt var att man ser ända bort till stan när man kommer upp på berget. Det som sticker upp är katedralen, och den skarpögda ser också röda bron.
Ginstbuskarna och rapsfältet står i blom, och inte kan man påstå att gult är fult!
Jag följde en obekant väg hit, och vände. Det måste ju få finnas oupptäckta utsikter kvar till nästa gång!
Jag vände i stället tillbaka till vandringsleden från förra gången. Nu har nästan alla bokar slagit ut och det kvittrar och glittrar överallt.
Granskogen är desto dystrare.
Jag gick en ganska lång runda, närmare en mil, och kom till sist tillbaka till favoritvyn över ängarna kring byn.
Kan det bli grönare än så här?
Mina gamla vänner, de tvåfärgade getterna, betade inom synhåll igen. Visst är de fina och underliga?!
Det ser ut som om de är doppade i 85-procentig choklad. Men titta där! Ett kid som fått en släng av chokladsleven på ena låret. Alla de andra är helt vita baktill och svartbruna framtill.
- – -
Minuten efter att jag tog den sista bilden trampade jag ner i ett hål, stukade foten och fick halta hem. Som tur var hade jag nästan kommit ner i byn.
Så tråkigt med foten! Hoppas att det inte var alltför allvarligt. Men taqck för att du påminde om den fina visan. Här är en länk till melodin:(dåligt midiclip):
BWV 212 bwv0212.mid
(ca 2 minuter in på klippet).
Bach rules!
Det är fint på din sida av stan! Blir du trött på vyerna så kan jag rekommendera en promenad (4km) på gränsen mellan Nieder- och Oberanven i naturreservatet In der Aarnescht. I helgen var det ännu lite för tidigt för att se alla vilda orkidéer blomma, men utsikten är härlig närsomhelst.
Musiklänken fungerar inte, Bengt O, alla får sjunga själva i stället.
Naturreservatet låter härligt, Minna!
Jag måste bara se till att få ordning på foten först, än så länge är det tillräckligt utmanande att gå till bussen. Jag åkte buss i går och i dag eftersom busshållplatsen ligger 400 meter närmare hemmet än vad järnvägsstationen gör. Bussen tar ungefär en kvart längre tid på sig till stan, så jag hoppas jag kan ta tåget i morgon.
Bokskogen här ser underbar ut. Och getterna är härliga i sina flotta rockar. Tack för extragetbilden jag fick!
Jag ber om ursäkt, jag får inte heller länken att fungera i nuläget som man säger. Ni missade inte mycket. Däremot citerar jag gärna hör den tyska originaltexten til BWV 212 som alltså bör sjungas till samma melodi som ”Nu grönskar det i dalens famn”:
Mer hahn en neue Oberkeet
An unsern Kammerherrn.
Ha gibt uns Bier, das steigt ins Heet,
Das ist der klare Kern.
Der Pfarr’ mag immer büse tun;
Ihr Speelleut, halt euch flink!
Der Kittel wackelt Mieken schun,
Das klene luse Ding.
”Nu grönskar det” var f.ö. min första kontakt med Bach’s musik – en rätt så avgörande upplevelse faktiskt.