Jag kom till jobbet i morse med ett tydligt mål: att genom slit och strävan komma en bra bit på väg med två tunga projekt som faktiskt måste bli färdiga rätt snart, helst nästa vecka. Sen har dagen gått åt till ändringar, försenade texter som plötsligt kommer fram, ett akutjobb som ingen annan i hela världen kan göra, bildfiler som inte går att öppna, bilder som måste färgkorrigeras, mail med många utropstecken, telefonsamtal och små möten. Nu är klockan tio över fem och det vore inte dumt att gå hem, men jag tror jag ska hämta en kopp kaffe och se om jag kommer någonstans med dagens arbete.
En bild från trädgården vi lämnade i fjol: (Bilden är tagen i början av maj 2006 och den kommer från det här inlägget: Stafettlaget i blomning.)
Huset var skruttigt, och det var väl trädgården också egentligen. Men när allt blommade på våren var det som om himlen landat på ett moln i höjd med vår balkong. Jag stod ute och hängde tvätt i nattmörkret i går, och drömde om tvättlinan i Merl där man alltid fick bråka med kaprifolslingor och vinrankor om vem som skulle få använda trådarna.