Återvinning

I går kväll när jag kom hem upptäckte jag att någon av grannarna beställt grovsophämtning. En rejäl hög med trasiga och konstiga saker låg på trottoaren utanför mitt hus. Under kvällens lopp skramlade det till då och då och högen växte.

Efter midnatt kom grannarna i husen intill smygande. De lyfte på sängbottnar, knackade på keramikvaser, provsatt rangliga stolar. Det viskades ljudligt på portugisiska och högen minskade i takt med att godbitarna plockades bort. Allt var inte trasigt eller konstigt, eller så är saksamlargrannarna bättre på att laga saker än sakkastargrannarna. Eller – vilket kanske är det mest troliga – de tror att de kommer att få tid och lust att skruva isär stolen, sätta i nya pluggar och kilar, måla den och klä om den. Min gissning är att minst hälften av det som skördades i natt kommer att stå på trottoaren på andra sidan gatan nästa gång någon beställer hämtning. (Och gissningsvis kommer en hel del att vandra vidare till andra optimister längst gatan…)

I morse prick sex kom sopbilen, och där var det inte tal om några mer eller mindre diskreta viskningar. Det hojtades och släpades och kastades porslin, och kompressorn tryckte ihop allt till en kompakt osorterad grovsopmassa. Sen åkte de sin väg, och jag somnade om. När jag gick till jobbet i morse stod en ensam banankartong kvar på trottoarkanten, med en uppsättning blommiga tallrikar och en sprayflaska. Min gissning är att bara sprayflaskan står kvar i kväll.