Promenerar man omkring i Montmartre ser man dem överallt. Målningarna på duk! av Eiffeltornet, Seine och Moulin Rouge. Vi har kanske trott, lite till mans, att det är svältande artister med en Gaulois i mungipan som sitter i terpentinstinkande jungfruburar eller fuktiga källarlokaler och värker fram dessa verk mellan absintklunkarna. En stunds efterforskningar ger vid handen att det är helt fel. Med tanke på hyreskostnaderna, priset på absint och EU:s tjänstedirektiv har det blivit direkt olönsamt att ha en armé av artister i fabriken. Dessutom vill artisterna jobba med annat nuförtiden. De flesta vill jobba på reklambyrå, göra rugbyinspirerad reklam, slippa bära basker och få dricka Starbuck’s latte på lunchrasten.
Tillgången sviktar alltså, men efterfrågan är oförändrad. För vad passar väl bättre ovanför vardagsrumssoffan än en Äkta Oljemålning av Moulin Rouge? Och ger det inte en aura av je ne sais quoi att ha ett Eiffeltorn i guldram över sängen? Så vad göra, vad göra?
La globalisation to the rescue. Det måste ju finnas habila konstnärer i andra länder. Och jo minsann, det fanns det.
Från akrylfabriken i Nairobi: ”Masaierna vid Moulin Rouge”.
Ser ni varifrån den här tavlan kommer?
Just det. Från fabriken vid Dnjeprs vilda stränder kommer ”Donkosackerna vid Moulin Rouge”. Och visst funkar det? Nägra små buggar vad gäller stavningen av etablissemangets namn måste rättas till, annars är det ju snudd på perfekt.
Här har en er närstående svensk fotograf skildrat ”Moulin Rouge i Lapplands övergivna inland”. Medge att det blev likt.
Uppdatering: I kväll såg jag Capital på franska kanalen M6 och där fick man bland annat se en armé av kineser måla Van Goghs solrosor i parti och minut. De säljs kanske inte i Montmartres turistbutiker, men möjligen i en inredningsbutik nära dig.
Angående din uppdatering: jo, solrosorna finns i alla fall i ett hem som en vän till mig har, hon har säkert gjort inköpet någonstans här i närheten.
”Här har en er närstående svensk fotograf skildrat “Moulin Rouge i Lapplands övergivna inland”. Medge att det blev likt.”
Fast jag måste säga att den bilden ser inte jag. Det hade varit intressant att få göra det.
:)
Betyder du att du inte ser fotografiet, eller att du inte ser kopplingen mellan den folktomma ytan och inlandets ödsliga gator?
Vilken glädje att återse dessa tavlor igen – en glädje som bara kan mätas med den stilla fröjden att slippa äga dessa tavlor!
Ett studieprojekt för nästa – längre – resa till Paris: att stå och hänga utanför den där butiken tillräckligt länge för att hinna få se
– en leverans av en trave nymålade dukar
– en kund som faktiskt slår till och köper en tavla där!
Haha! Jaså var det så det var. Nä, men då stämmer det ändå inte. Det är alldeles för mycket folk på den där bilden.