Människor på tåg

Resan till södra hemmet blev 24 timmar lång den här gången. Min SAS-flight från Kastrup till Lux blev inställd och ombokad, vilket gjorde att Skywaysanslutningen till Arlanda inte funkade, vilket i sin tur gjorde att nattåg ner längst kusten blev den bästa lösningen. Jag delade kupé med fem andra damer, och det gick bra att sova. Det är något lugnande med ljudet av ett halvdussin kvinnor som djupandas. Hon som låg under mig snarkade ett tag och jag drömde att jag delade säng med en otroligt snuvig bäbis som inte var min.

Jag satt ett par timmar i resto-vagnen före läggdags och det var intressant.

Vid bordet intill mig satt en man och pratade med en kvinna, en ny bekantskap. Hans konversation var som tagen ur Jeopardy. Norrländska begravningstraditioner. Tågresor jag gjort. Städer i norra Italien. Den svenska finanssektorn. Det var först när hon reste sig upp och tackade för sällskapet som jag hörde att hon talade skånska. Hela deras bordssamtal bestod av utläggningar från hans sida och hummanden och aha-anden från henne. När han blivit ensam ringde han hem till sin fru och sa hela tiden saker som ”mm, älskling, men nu är det ju så här att…” och ”du måste förstå att…” och ”men visst har jag förklarat att…” Plötsligt höjer han rösten. ”Men jag har inte pratat färdigt med dig!” Han stirrar på sin mobiltelefon och tillbringar sedan lång och bister tid med att skriva sms.

I kaffekön hamnade jag bakom ett par med vuxna barn som var ute och reste ihop. Mamman hade ett yatzyspel under armen och de diskuterade om de skulle ha te eller vin, och vilket man sov bäst på. När det var deras tur att beställa förklarade tjejen i kassan att de inte fick spela spel i restaurangvagnen. Varför? ”Vi kan förlora utskänkningstillståndet, spel är inte tillåtet i lokaler där man serverar alkohol.” De gick snopet tillbaka till sin liggvagn. Något senare kom två kvinnor och beställde varsin öl. Sen satt de sig och spelade ”Finns i sjön”. Jag är rädd att Veolias tillstånd ryker när som helst.

Två äldre herrar satt och diskuterade hur tåget går in till Umeå. Tjejen i kassan förklarade att tåget går via Vindeln, sedan till Umeå och sedan till Vännäs och så vidare söderut. En av herrarna satt ner pekfingret mitt på bordet och sa ”ok, så om det här är Umeå, var ligger Vännäs och Vindeln?” ”Det beror på åt vilket håll du har norr,” sa tjejen. ”Jamen det vet väl inte jag!” sa mannen. ”Jag ska se om vi har en karta,” sa hon. Hon gick bort till serveringsdisken och mannen lutade sig fram mot sin kompis. ”Det är som vanligt. Sätter man lite press på dem blir de osäkra.” Och så skrattade de.

En kille lite över 20 satt med mobilen och planerade nästa helgs WoW-rejv. ”Vi har tre healers, det kan behövas. Men du, gå med i vår guild! Säg att du känner mig. Ja, Silaz alltså. Och Kungen.” Han återberättade något han just läst i tidningen, om en ung tjej som inte fick gå på en fest för sina föräldrar och som försökte smita ut genom att fira sig ner med en rep hon gjort av lakan och kläder. Hon tappade taget och föll fyra våningar ner. ”Men hur kan man vara så sugen på att gå på fest? Det är ju bättre att vara hemma och ta det lugnt. Och spela WoW…” Han pratade och pratade och sa: ”Men du, orkar du prata en stund till? Jag vet inte vad jag ska göra annars.”

Vid ett annat bord satt två andra sextio-nånting karlar. De diskuterade en bekants sambo och hur hon legat sig till olika jobb. ”Och det vet man ju, killarna som jobbar nattskift med henne får både det ena och det andra på damtoaletten.” ”Och själv då?” ” Jag? Nä, du vet, jag har ju alltid jobbat dagskift.”

Ta tåget, upplev Sverige.