Jag värvades till en hastigt hopkommen gospelkör förra söndagen, och vi sjöng Oh happy day under en gudstjänst i Pingstkyrkan. På pluskontot kan sägas att vi hade en väldigt duktig solist, på minuskontot att vi övat i tio minuter och att körledaren överröstade alla andra eftersom hon gillar sin handmikrofon och vi andra tog ett blygt steg tillbaka från de tre uppställda stativen.
Roligt var det i alla fall.
Här kommer en bättre version, från Idol.
Tro det eller ej, men jag sitter och skriver en kort text på temat ”Är Idol postmodernistisk underhållning?”.