19 december

Catharina von Proschek är dagens gäst och i sin lucka bjuder hon på en text som inspirerar henne. Texten återges med tillstånd av författaren, Anders Haglund.

Barnsligt snabba framsteg

Skulle tro att alla ni som var med på den tiden när Olof Palme blev mördad kommer ihåg var ni var när ni fick reda på det. Är du en av dem som var med lite längre tillbaka i tiden vet du säkert även var du var när John F. Kennedy blev skjuten eller när Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning. För er som är lite yngre är förmodligen frågan om var du var den 11 september 2001 när två flygplan flög in i World Trade Center i New York mer relevant. Själv har jag det klart i minnet hur jag kom ut från en konferenslokal på Gothia Towers i Göteborg och på tv fick se de scener som man trodde måste vara ett trick för någon film.
Hur kan det komma sig att även de som anser sig mest glömska bland oss kommer ihåg dessa tillfällen med sådan klarhet? Jo, det beror på att våra hjärnor är programmerade för att lättillgängligt lagra sådant som är förknippat med starka känslor. I detta fall chock, förtvivlan, sorg. Det motsatta gäller för sådant som inte lockar fram några känslor alls i oss och det blir istället snart bortglömt. Självklart behöver det inte vara negativa känslor. Glädje fungerar precis lika bra som ilska eller förtvivlan. Om du inte tror mig så fråga någon om de kommer ihåg sin bröllopsnatt eller första barnets födelse. Skulle våga sätta en del på att de kommer ihåg det bättre än vad de gjorde förra tisdagen

Så vad spelar då det här för roll för oss som verkligen vill få ut det mesta av livet? I en idealisk värld skulle vi alla för alltid komma ihåg allt det bästa som vi gjort, så att när vi står inför en tuff uppgift så tumlar alla liknande saker vi har klarat av upp från minnets alla skrymslen. På så sätt skulle vi gå in i varje situation med högburet huvud och starkt självförtroende vilket självklart radikalt skulle öka våra chanser att lyckas även denna gång.

Tyvärr är nu inte det här hur vardagstänkandet ser ut för de allra flesta människor. Gemene man kommer istället ihåg de gånger de klantat till det medan de bra sakerna sakta höljs i glömska. Märkligt, inte sant? Tills vi inser att vår kultur driver på i denna riktning. Någon gång när vi passerat den ålder där allt vi gör anses gulligt (till och med rapningar, fisar och kiss möts med stående ovationer av närmaste omgivningen) börjar folks beteende förändras. Plötsligt anses det vi gör bra endast vara ”normalt” och inget att yvas över. Det som ses som felaktigt beteende ska dock snabbt bestraffas så att det kan kvävas i sin linda.

Det fortsätter sedan på samma i spår i skolan där vi blir korrigerade med röda pennor och annat för att dra vår uppmärksamhet till våra tillkortakommanden. Teorin bakom är väl att vi genom medvetenhet om våra brister ska komma ihåg dem, så att vi kan rätta till dem och undvika dem i framtiden. Nu är jag minst sagt mindre övertygad om att den här teorin fungerar i praktiken ens för multiplikationstabellen eller engelska glosor. Vad jag med säkerhet vet däremot är att den får ödesdigra konsekvenser för livet.
Jag märkte det här först i min egen golfkarriär där jag gjorde som de flesta: När jag slog ett riktigt bra slag kände jag ingen större känsla. Det är ju vad man borde göra när man är proffs och europamästare. När jag däremot slog ett dåligt slag eller föll ur tekniken kunde det å andra sidan hända att jag blev arg och irriterad. Tanken tror jag undermedvetet var att visa mig själv att sådan skit inte tolereras. Som en konsekvens av detta kom jag lättare ihåg de dåliga slagen och relativt få av de bra. Skulle tro att du även om du inte spelar golf kan känna igen denna typ av beteende där en hel dag av bra saker kan fällas av en enda dålig situation.
Kontrastera det mot att se ett litet barn testa på något nytt. Som en liten kille jag såg på driving rangen (där man övningsslår bollar på golfbanan) i somras. Han blev inte arg när han svingade klubban så det stod härliga till och missade bollen helt, men hela han fullkomligt lyste av stolthet när han träffade en så att den lyfte från marken och flög iväg en bit. När du nu vet hur minnet fungerar är det inte så konstigt att de gör så snabba framsteg jämfört med de flesta vuxna, eller hur? De förstår instinktivt att det inte är helt lätt att göra nya, komplexa saker och att lyckas med det är ett ypperligt tillfälle att fira och att inte få till det riktigt som man vill är något man bara skakar av sig och prövar igen.

Det är först senare efter ett antal års socialisering som ett barn lär sig att frångå sina naturliga instinkter och börja göra tvärtom – att bli arg när det går dåligt och skaka av sig det bra och bete sig som om det inte var så märkvärdigt. Med detta som bakgrund är heller inte så konstigt att mina studier av riktigt framgångsrika människor (både rika och lyckliga i ordens alla betydelser) visar att de har behållit mycket av sina barnsliga instinkter. De är nästan lite oberört flegmatiska inför motgångar. Självklart kan de ibland bli irriterade som alla andra, men de låter aldrig det urarta till något så starkt att det får chans att etsas in i minnet.

Samtidigt kan man tydligt se hur de lever sig in i sina framgångar och gläds åt dem. Hur de firar både privat och offentligt när det gått riktigt bra. Inte med överdriven kaxighet, men verkligen på minnesvärda sätt som får det att glittra av livsglädje i deras ögon. Det är därför de fortsätter att utvecklas i ”barnslig takt” och dessutom verkar ha så ”barnsligt roligt” medan de ”jobbar”.

Är du med? Bra! Då hoppas jag att du är riktigt nyfken på hur du kan använda denna förståelse och nedan följer ett par enkla tips på hur du kan uppfostra din hjärna tillbaka till dess naturliga instinkter:

1. Sitt ner i lugn och ro någon gång varje dag och använd 15 minuter av din värdefulla tid till att gå igenom några av de bästa stunderna i ditt liv – eller det bästa som har hänt dig nyligen. När du gör det så verkligen passa på att njuta fullt ut av dessa minnen igen. Vad du vill är att göra så att de känns varma, livfulla och verkliga för dig. Kom ihåg vad du såg, hör vad du hörde och känn vad du kände. Kanske till och med hur det luktade eller smakade, beroende på vilken händelse eller situation det är du föreställer dig. Ju mer detaljer desto lättare blir det att återkalla så starka känslor som möjligt, vilket är syftet med övningen.

2. Glöm dina dåliga stunder. Du vill så snabbt som möjligt glömma av de eventuella missöden du råkar ut för. Ge dig själv samma förståelse, förlåtelse och uppmuntran som du skulle ge ett litet barn. Det kommer att hjälpa dig att komma över det och gå vidare. Att hålla kvar vid dåliga saker är endast en form av bestraffning som gör att det riskerar brännas in djupare i sinnet. Vilket när det framkallas i framtiden snarast gör dig spänd och försiktig när du behöver vara avslappnad och säker. Ett mentalt recept som lätt leder till att ”en olycka sällan kommer ensam”. Nej, lär gärna av dina misstag, men glöm dem sedan.
Så för att sammanfatta så är detta veckans utmaning för dig som vill anta den (gör det inte längre än så för då kan du bli helt beroende av att vara din egen bäste vän och uppfostrare som får dig att må utomordentligt, extraordinärt bra:-): Fira både dina egna och andras framsteg så starkt du kan och var så neutral och älskvärd du överhuvudtaget kan när något mindre bra händer. Jag lovar att med lite träning på det här kan du snart susa fram genom livet, fylld med glädje och energi och ha barnsligt roligt återigen. Nog kan det vara värt lite träning?

”Hemligheten till att lyckas i livet är att vara redo för din möjlighet när den kommer.”
- Benjamin Disraeli

- – -

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund ”Veckans Anders” www.lifevision.se

Catharina von Proschek bor i Luxemburg och är bland annat verksam som personlig coach i det egna företaget Visavie.