Nu är det dags att slå ett slag för pumlan. Dagens Lulebo och gästskribent heter Birgitta Rutberg.
Pumlans vara eller inte vara
Det finns ord som man kan förklara och ord som man inte kan förklara. Ord som har följt med hela uppväxten och som bara invigda kan förstå innebörden av. Det känner många av oss till speciellt när man flyttar till ett annat land att språkförbistringen kan slå sina klor i dig när man inte har samma utgångspunkt. Men det är inte heller ovanligt att det inträffar även i Sverige …
Jag flyttade från min hemstad Luleå eller som det egentligen heter och som jag hädanefter kommer att skriva Lule. Min nya bostadsort blev Kinna, en liten ort som ligger mellan Borås och Varberg i Västsverige. Min man och jag skulle klä vår första julgran ihop. Nämnas bör att min man är smålänning.
Julens traditioner skulle följa samma spår i mitt hem som i mitt barndomshem var tanken.
Eftersom det var vår första egna jul tillsammans måste saker och ting inhandlas. Min man ivrig som alltid när det gäller att handla erbjöd sig att åka till Domus i Kinna för att köpa julgransaker. Jag skrev en lista på allt som vi behövde – glitter, julbelysning och pumlor. Min man begav sig till Domus och kom tillbaka efter en kort stund. I kassarna fanns glitter och julbelysning, men pumlorna hade han inte hittat. Han hade frågat expediterna om hjälp men de hade ställt sig helt frågande – pumlor? – de hade ingen aning. Ja det visade sig att min man inte heller hade en aning om vad pumlor var.
Jag förklarade – du vet färgglada, helst röda kulor som man hänger i granen.
Aha, julgranskulor, men varför sa du inte det? Det var ju det jag sa, pumlor.
Jag har letat efter ordet i Svenska Akademiens ordlista men utan resultat. Varje gång jag firar jul i Lule är det en befriande suck att få gå in på Smedjan och fråga efter pumlor, bara för att se att ordet finns kvar och att jag blir förstådd. Och ja ordet lever fortfarande kvar och börjar vinna mark igen. I min familj förstår mina barn det och min man använder det uteslutande, trots sitt småländska påbrå. Numera bor jag i Luxemburg där gör jag mitt bästa för att sprida ordet pumla.
Jag är inte ensam liknande historier finns på pumlans vänner http://hem.bredband.net/pumlan/
Nu är jag tillbaka till att det finns ord man kan förklara och ord man inte kan förklara. Här kommer det känslomässiga spektra in. Vad säger ni om hamig och stömmel – men det är en annan historia.
För intresserade:
Det utmärkta programmet Språket tar upp ordet pumlan i följande avsnitt (går att ladda ner i din Ipod)
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=411&Artikel=775638
- – -
Birgitta Rutberg arbetar som bibliotekarie i Luxemburg.
Jag tycker mer det låter som ” Å vad gör en sån här liten pumla ute så sent…”
Bravo Birgitta! Du fortsätter kampen, hoppas jag.
Kulor är massiva. Låt massorna hänga klumpar i granen om de så önskar.
Pumlor är vackra!
Bra skrivet!
Det finns tydligen behov av att upplysa omvärlden om språket/orden från oss i Norrbotten. Vi har inte lyckats föra ut dessa ord tillräckligt bra även om denna sida http://www.folketsordbok.se/?object=visa_slang&slang_id=231 gör sitt för att bidra med information/utbildning till de oupplysta.
Jag har också ohavihaft detta, men det får bli bättring…
PS. Ikväll kommer pumlorna upp i granen och karra ska vi lägga i skålen.
Jag trodde att pumla var ett verb. ”Ska vi gå ut och pumla lite”, tyckte jag lät bra.
Men nu vet jag bättre!
Men nog kan man väl säga att du Birgitta är en riktig Kalaspumla eller….????
Och vissa ord kan man ju göra om till adjektiv. I såna fall kan jag säga att det var pumligt skrivet.. eller…???
Pumlans vänner verkar vara en sympatisk sammanslutning med lule-anknytning och det gillar jag som utlokaliserad lulebo i förskingringen. Eftersom att jag endast myndig lämnade denna sommarljusa stad kom jag inte i kontakt med pumlan som ord (kanske mitt minne sviker mig) men jag kan förstå ordets beskrivande egenskaper. Pumla är något som hänger och dinglar, är lätt och vackert.