Jag har inte läst den belgiske författaren Hugo Claus, men nu har jag i alla fall läst om honom. Tidningen Kulturen återpublicerar en intervju som Crister Enander gjorde för några år sedan.
Till Hugo Claus in memoriam
- Min typiska arbetsdag, förklarar Claus, borde starta klockan åtta och sluta kring tolv. Sen skulle jag vara fri, äta en enorm lunch, eftersom jag äter allt jag ser, följd av en siesta.
Resten av dagen skulle jag rumla runt med vänner, jaga flickor, dricka alldeles för mycket. Kanske gå på bio, roa mig och ha det kul. Så ser min perfekta arbetsdag ut. Jag skulle vara nöjd med mig själv eftersom jag redan på förmiddagen hade arbetat fyra timmar.
- Nu är det i stället så att jag går upp klockan åtta och klagar. Jag tror inte att det kommer att fungera den här dagen heller. Jag klagar och är som en gnällig hund för mina flickvänner. Så jag går ut och köper tidningarna. New York Herald Tribune köper jag varje dag och löser korsordet. Av besatthet löser jag det varenda dag enbart för att det är så förbannat svårt. Det handlar till exempel om amerikanska basebollspelare från 1923. Det är en ursäkt för att inte arbeta. Sedan spelar jag dart. Sedan lägger jag patiens och under tiden skriver jag två ord, tre ord. Genast är klockan ett och jag måste äta. Efter att ha ätit alldeles för mycket somnar jag på direkten, vaknar sedan upp ursinnig och arg då jag ser mörkret redan sänka sig över himlen. Och så går det på och på, dag efter dag. Jag är otillfredsställd och blir otrevlig mot alla.
Människor ringer mig. Jag svarar i telefonen och när klockan är nio vill jag titta på TV. Därefter börjar jag arbeta. Hela dagen har gått förlorad åt en massa negativa upplevelser. Sedan skriver och skriver och skriver jag tills ett-två på natten.
- Så har jag hållt på i år efter år, suckar Claus. Det är min typiska arbetsdag. Det låter hemskt. Det kunde vara så enkelt. Ändå fortsätter jag att hålla på så. Jag har ingen riktig fighting spirit längre, ingen disciplin.
- Jag lever i en labyrint, i ett ingenmansland. Men å andra sidan om jag inte har någon självdisciplin hur kommer det sig att jag skrivit hundratjugo böcker…?!
Jag blir sugen på att läsa Claus. Och mer Enander.
(Mer om Claus: Mats Gellerfelt i SvD: Hugo Claus var universell i sin egen provins)