För ungefär en timma sedan ställde jag bilen på Place Pierre et Paul och steg ut i den tropiskt varma sommarkvällen. Det mörknar ute – något som jag inte sett på en månad. Klarinettgrannen spelar en trudelutt och på Shell hade de både kall öl och pizza.
Det här är också hemma, även om man kan glömma det efter en lång ledighet i det norra hemmet. I går, med en usel räkmacka på ett stormarknadskafé utanför Örebro, kändes det som om jag aldrig skulle kunna andas igen om jag inte omedelbart vände norrut. I kväll, efter ännu en dags snabb karantän på motorvägen, tänkte jag att jag kör söderut, till en annan sida av mig själv.
Jag vet inte om det är sant, men det kändes trösterikt.
I morgon börjar årets kortaste arbetsvecka.
Frid, wherever you are.
och strax efter att du lämnat det norra hemmet så swischade vi förbi för att hämta Turbo, besöket blev kort då ingen fanns hemma på backen…idag (läs Torsdag) så swischade en systerson och farbror förbi på väg söderut, men då var din familj på det stora blå…
/alvar numera ägare till två turbos
Om jag hade vetat att du for förbi kunde jag ju stått beredd med en pastatallrik eller ostmacka eller så :-)
..alltid lika konstigt att dessa parallella liv finns samtidigt och bägge känns lika bra o riktiga
Eva
Pingback: Life de Luxe » Bloggarkiv » Gott slut!