Jag har varit på teater i kväll, en fascinerande enkel dramatisering av Sara Lidmans berättelse om Rönnog och hennes livsenergi – vreden. Så snart glädjen och lusten får plats i hennes liv kommer hotet och rädslan över henne. Hon gifter in sig i en glad och bekymmerslös familj på ruinens brant och blir den elaka tanten, den som skriker och ryar och tvättar och håller ordning och kväver de små tendenser till lycka som trots allt vill dyka upp. Det är mycket vackert, mycket tragiskt och alldeles logiskt och begripligt. Föreställningen ges i morgon torsdag på Västerbottensteatern i Skellefteå, sedan fortsätter den till Norrlandsoperan i Umeå. Rekommenderas.
Piteå-Tidningen: Gripande drama med enkla medel
Västerbottens Folkblad: Lidmanteater utan stora gester
Norra Västerbotten: Berättarkonst i nygammal tappning